Göteborgsposten – 4 maj 1871, sida 1

AA —— AA— — — i ordning för hans flykt. Han bar stegen ombord på båten, lade årorna så att han genast kunde börja ro, smög derefter tillbaka till fabriksskorstenen, lade sig på knä bredvid luntan, blickade oroligt upp mot det svaga ljuset och aftog sin hatt. Med stor försigtighet tände han på en tändsticka och höll den så att den ej skulle synas från fönstret och ej släckas af vinden; han drog ändan af luntan in i hatten och tände den vid stickan, blåste derefter ut denna och sprang till sin andra lunta. Inom mindre än tio sekunder hade han äfven tändt denna lunta; derefter steg han i båten och lät sina två djefvulsgnistor smyga sig till hvar sitt olycksbringande mäl. Han rodde sakta uppför strömmen; lade till vid bryggan, steg i land och fann Coventry på sin post, men nästan stelfrusen och sjuk af ångest. Han gick fram till honom och hviskade: — Jog har uträttat uppdraget, gif mig penningarne och lät mig gå. Jag ser en galge i lufton. Hans tänder skallrade. Men Coventry hade efter två och en half timmas väntan förlorat allt förtroende till honom och svarade: — Huru kan jag veta att ni gjort något? — Ni skall få se och ni skall få höra, sade Cole. — Vänta tills jag fått se och höra, var svaret. — Huru! vänta för att bli gripen? Om ett par minuter skall hela staden vara efter mig. Gif mig penningarne eller skall jag taga dem. — Skall ni? utbrast Coventry i det han drog fram en pistol som han spände,