Göteborgsposten – 3 maj 1871, sida 2

hållande nödiga rustningarne, det öfverskjutande beloppet reducerades till endast 1 mill. Å. kn följd af dessa gynnsamma förhållanden har varit att de indirekta skatterna, förnämligast sockertullen, kunnat nedsättas och att, icke förthy, en del af den ouppsägbara statsskulden kunnat förvandlas till amorteringsskuld, på det sätt nemligen att i finansplanen beräknats ett årligt uppköp af Consols rill belopp af 13 mill. Å. Allmänheten har vant sig att vid L owes namn fästa begreppet om skattelindringar samt förminskning af skulden, och nu uppträder han åtminstone i förra hänseendet med ett motsatt förslag. Den publik, som dömer allt efter utgången, skall naturligtvis häraf föranledas till opposition. Man glömmer, att det är den af nationen högt uppburna armåreformen som egentligen är skulden till det förhandenvarande deficit och att när man önskar målet man också måste vilja medlen. Bristen beräknas till 24 mill. Å,fF och skattkammarkanslern föreslog att den skulle betäckas till en temtedel genom indirekt beskattning (skatt på tändstickor) och för öfrigt genom förhöjning af inkomstskatten och afgiften för arf och testamenten. Både Gladstone och Lowe ha flera gånger såsom en af finanspolitikens grundsatser uttalat, att båda dessa slag af beskattning samtidigt och med en viss likformighet böra användas, och det innefattade derföre i viss grad ett frånträdande från principen när de, såsom ofvan nämnts, föreslogo att den förra skulle utgöra blott en femtedel af hela beskattningssumman. BEmellertid ha de icke lyckats tillfredsställa någondera parten. Demokratien vänder sig emot tändsticksskatten (hvilken dessutom onekligen företer stora svårigheter i afscende på kontrollen), såsom för starkt drabbaude den fattigare befolkningen, och aristokratien opponerar sig ifrigt emot förhöjningen af algiften på arf och testamenten, hvilken äfven synes vara ganska högt tilltagen, i det densamma i aflägsna led uppgår ända till 10 4; af den arffallna eller borttestamenterade summan, oafsedt inregisteringsafgiften, som tillika bibehålles. Det är den talrika medelklassen, som Lovwes finansplan vill skydda, men äfven denna har ej odeladt skänkt åt systemet sitt bifall. Föranle it af allt detta motstånd tog kabinettet först tillbaka förslaget om tändsticksskatten och derpå propositionen om den förhöjda skatten på arf, hvaremot inkomstskatten förhöjdes till sex pence pr L. Härigenom har ministören måst afstå från sin önskan att mångsidigt träffa skatteobjekterna och likväl har den icke förmått tillfredsställa den allmänna meningen. Disraeli lyckönskade också ironiskt regeringen till att nu hafva erhållit en så sweet simplicity i sitt budgetförslag, och utom parlamentet uttalar sig en massa röster, med Times såsom sakförare, för att icke vidtaga någon ny beskattning alls, utan i stället använda den för året till uppköp af Consols afsedda summan till bristens betäckande. En stor mängd synes dessutom föredraga den beqväma utvägen att endast höja posterna på budgetens inkomstsida, öfverlåtande åt framtiden att afgöra om och i hvad mån bristen genom detta räkneexperiment skall kunna fyllas. Det första angreppet mot budgeten i dess senaste form har visserligen, efter hvad ett telegram under gårdagen förkunnar, blifvit afslaget, men nya sådane kunna väntas, och en del af den stora prestige som omgifvit ministeören Gladstone-Lowe har onekligen ge. nom dessa återtagningar och roteringar med små majoriteter försvunnit. Den berömde statistikern Dudley Baxter har framlagt beräkningar i ett ämne, om hvilket uppgifter ofta förekomma, ehuru sällan fullt exakta, nemligen i fråga om de särskilda ländernas statssculd. Baxter beräknar totalbeloppet häraf till 2910 mill. Å, hvaraf exempelvis på England komma 800 och på Ryssland 300 mill. Å. Men under det den årliga inkomsten i medeltal för hvarje person i England är 28 Å, utgör den i Ryssland blott 7 2 d., och härigenom blir det möjligt för det förra landet att utan större uppoffringar bära en börda, hvars mindre tyngd trycker hårdt på det sistnämnda landet, oaktadt dettas mångtaligare folkmängd. Englands statsskuld är, såsom man finner, ännu ofantlig, men den har under detta århundrade dock aftagit. Den utgjorde nemligen år 1815 902 mill. L, på hvilken tid samtliga staters totalskuld var 1530 mill., ock 820 mill. år 1848 då totala statsskuldens belopp utgjorde 1751 mill. I Baxters tabeller förekommer särskildt uppgifvet huru stor del af de upptagna statslånen användts för produktiva ändamål, och man finner häraf med fägnad att Sverige i detta hänseende står bland de främsta — detta oaktadt den för Sverige anförda siffran 6 mill. torde vara för lågt angilven. Örverftodet på penningmarknaden fortfar, hållen in suspenso såsom denna ännu är, i följd af de parisiska oroligheterna. Fonderna stiga med anledning af detta öfverflöd småningom men jemnt. Svenska statslänet af 1866 har senast på Hamburgs börs omsatts till 973 2, och är äfven till detta pris förgäfves efterfrågadt. Att nya finansiella operationer från åtskilliga staters sida skola under sådana förhållanden försökas är naturligt. Turkiet berättas hafva tillernat en sådan på Londons börs, men hindrades i sin föresats derigenom att åtskilliga bland de ledande fir, morna förberedde en protest emot att något nytt turkiskt lån finge der införas innan nämnde land betalt sina förtallne kuponger ä 1863 och 1865 års lån. Deremot har Spanien nu lyckats sätta i verket en transaktion, hvarom det på sin tid kontraherat med franska banken ehuru fullföljandet då hindrades af det utbrutna kriget. Affären gäller skattkammarebevis till belopp af 494 mill. real. (omkr. 90 mill. rdr sv.), hvilka äro uttärdade mot hypotek af de förbindelser, som köparne af nationaloch kyrkogods afgitvit till staten. Obligationerna utgifvas till kurs af 82 4 och löpa med 6 2 ränta. Transaktionen har blifvit öfvertagen af en nybildad bank, Banco de Castilla, men man vet med visshet att mäktiga utländska kapitalkrafter stå bakom denna