Göteborgsposten – 3 maj 1871, sida 1

A hvilket i vilda konflikter söker sitt motstycke i historien. Den försärliga kanonaden från höjderna vid Meudon, Clamart, Chäi tillon och Batigneux har så illa tilltygat sydsästena, isynnerhet Montronge och Issy, att detta senare måste i Måndags morse kapitulera. Detta resultat måste bli af de största följder för Versaillertrupperna. emedan de derigenom skola kunna på längden beskjuta hela vallgördelslinien från Point de Jour till Maillotpörten, drifva insurgenterna från murarne samt utsätta vallinien sör angrepp på nästan alla punkter. Äfven på vestsidan om Paris ha Versalllertrupperna ofantliga fördelar. Den korta paus, som i Tisdags i förra veckan inträffade i militäroperationerna, satte de atridande i stånd att erhålla en noggrann öfverblick af hvarandras ställning. General Cluseret, Kommunens hittillsvarande militäriske diktator, skulle aldrig ha lemnat sitt bifall till denna vapenhvila, om han icke tvungits dertill af den Republikanska Föreningen och Frimurarne i Paris, hvilka handlade i detia fall lika mycket efter hygieniska som menskliga principer. Cluserets invänningar grundade sig på tvenne ekäl. Ilan ville icke tillåta fienden en alltför närgången undersokniug af hans murar och portar, ty spioner voro å båda sidor i friskt arbete under dessa få timmars vapenhvila, och han motsatte sig bortförandet at de I stackars innevånarne i Neuilly och i hela den bombarderade trakten, derlör att deras närvaro bland ruinerna ester deras bostäder kunde verka som ett hinder mot hans motståndares framryckande. Vapenhvilan har i sjelfva verket också belt och hållet vändt sig till fördel för Versaillertrupperna. De ha åtminstone nu full frihet att begagna hela sin stora ölvervigt i afseende på artilleri från Mont Valårien, Suresnes, Courbevoie, Chåteau Båcon, ÅAsnicres, Colombes, Gennevilliers och ön Grande Jatte, tills de brutit ned allt motstånd mellan sloden cch vallgördeln och afven brutit sig igenom sjelfva vallinien. Sakerna äro emellertid redan så långt framskridna, att de främsta barrikaderna på hvardera sidan i Neuilly och Sablonville eägas endast vara skilda gegenom ett afstånd af c:a 80 alnar, så att, med den ofantliga massa af metall som kan från så många batterier slungas mot en gifven punkt, en öppning kan åstadkommas, hvilken erbjuder ett lätt tillträde till staden. Men fastän Versaillertruppernas operationer i söder och vester så ull vida lyckats, synes det icke desto mindre vara osannolikt, att det verkliga angrepp, som dagligen väntas, skall komma alt göras på någon af dessa sidor. Der äro nemligen de qvarter belägna, i hvilka Versailles vänner, Ordningens män, de förmögna klasserna bo. Deras törstöring skulle icke förorsaka insurgenterna den ringaste skada. De ha alla länge väntat anfallet på denna sida, och de ha beredt sig derför. De äro färdiga att uppgifva fästena, vallarne och alla yttre försvarsverk samt afvakta slutkampen bakom de barrikader, som de med stor snabbbet och fulländad skicklighet uppfört vid ingångarne till alla de stora avenyerna, vid Triumfbågen, å Boulevarderna, kajerna, Place de la Concorde, Rivoligatan, Rue Castiglione och äfven vid ingången till Tuilerieträdgårdarne. Några at dessa beskritvas såsom antagande utseendet af riktiga redouter, andra likna amå citadeller. Sådana försvarsverk skulle naturligtvis instinkten hos de närvarande herrskarne i Paris drifva dem att utvälja för sitt sista förtviflade motstånd. Det är å ardra sidan nästan omöjligt, att Versaillerregeringen skulle önska aw möta insurgenterna pål det område, de åt sig utvalt såsom deras eget stridsfält, och der kampen, om den alls förlänges, måste innebara förstörelsen af allt det vackraste och värdefullaste i P Strider skola komma att fortfarande stånda både vester och söder om Paris, men om Versuillertruppernas chefer kunna välja, skola angreppen här knappast komma att göras på fullt atlvar. Samudigt med dessa blott skenangrepp skall, etter hvad man allmänt tror, hufvudangreppet derför komma att riktas mot de norra stadsdelarne, Montmartre, La Chapelle, La Villette etc., der upproret har sin verkliga härd och der dess eårbaraste punkt kan finnas. Att norra sidan af Paris är den punkt, på hvilken Versaillerregeringen länge varit riktad, kan man finna at den ifvor, hon alltid visat efter att rensa halfön Gennevilliers från fienden genom att storma Chateau Becon, drifva insurgenterna från Asnicres, från Colombes och från alla andra punkter, såväl som etter alt för sig öppva tritt tillträde till S:t Ouen och till S:t Denis-slätten, hvarifrån de kunna med sina batterier lätt nå de norra murarno. Det är för den skull som Thiers underbandlat med preussarne, hvilka, fastän de icke vilja lemna nordfästena, förrän de summor blifvit betalta, som man är dem skyldig, och innan freden blifvit definitivt sluten å Brysselkonferensen, likväl medgilvit sammandrag uingen af en stor fransk styrka i deras omedelbara grannskap och medverkat till huivudstadons starka cernering och blokad. Rörande de händelser, som framkallat katastrofon vid Issy och timat vester om Paris, skrifves till Times: — ——————77747477647746467442424444444242442444424444 — — Versailles d. 26 April. Förliden vecka uppfördes ett mycket starkt maskeradt batteri af 3å-pundiga kanoner i Breteuil, nära sydöstra ändan at S:t Cloudparken och tätt intill Sövres. Det skötes af marinsoldaterua. Man hade amnat att låta det i Söndags morse öppna sin eld och, i förening med batterierna vid Meudon och