Göteborgsposten – 2 maj 1871, sida 2

Från Utlandet. Ett märkligt tidstecken är dot misstroende, som Bismarck vetat att med sitt af oss törut anförda tal i tyska riksparlamentet uppväcka inom Tyskland mot Frankrike, eller rättare mot regeringen Thiers. Detta missroende är i stadig Wtllväxt, och det finnes nästan ingen enda berlivertidning, som icke ger uttryck åt denna tanke. IIvad som isynnerhet verkar nedstämmande, är den omständigheten att man i Berlin, för att göra det lätt för Thiers a:t utbetala förplägningskostnaderna för de tyska ockupationstrupperna, afsett ifrån bestämmelsen att betalnivgarne böra göras i silfver eller guld. Man ville tillochmed emottaga pappersmynt, en beredvillighet som för öfrigt 1Cke var så synnerligt stor, alldenstund dessa penningar i alla fall komma att stanna inom Frankrike. Men, ropar man nu i korus efter Bismarck, Tniers har ej ens gjort dettal Och National Zeitung yttrar Man har skänkt hr Ihiers ett förtroende, som han, icke gör sig mödan att förtjena. Man har på allt sätt velat för honom underlätta hans ställning och hans uppgilt för freden, men han brister ej allenast i försigtighet, utan saknar, efter hvad det vill synas, åtven uppriktighet och god vilja. Ått han ej ens betalar förplägningskostnaderna för de tyska trupperna, icke ens med papperspenniagar, det är likväl i sjelfva verket mycket opassande och ser ut, som om han ville göra hifvet surt för den tyska regeringen, för att desto snarare tvinga henne till eftergilt i Bryssel. Så ernår man då ur sakernas hittillsvarande gång den öfvertygelsen, att man endast kommer ur fläcken med fransmännen, om man drifver dem framåt med tvång. Man kan ej räkna på deras goda vilja och icke skänka dem något förtroende. Ett annat blad, Spenersche Zzeit. uttrycker sig ännu skarpare och säger: Det tyska rikets regering bar gent emot Versaillerregeringens förlägenhet lagt i dagen en alldeles utomordentlig långmodighet, men äfven denna långmodighet har likväl sina gränser. Det är nu sju veckor sedan fredspreliminärerna ratificerades; fredsförhandlingarne i Bryssel ha knappast ännu börjat, och i afseende på betalningarne for underhållet at våra occupationstrupper (36 mill. fres pr månad) samt räntorna för en del af krigskontributionerna är franska regeringen ännu mycket på efterkälken, fastän hon endast behötde sätta sedelpressen i rö