han begå ett nytt brott med nya och förfärliga materialier, hvilka han ej förr i sådant ändamål behandlat. Han hade i sin båt en substans så farlig att han lindat in kärlet hvari den förvarades i ett tjockt omhölje af mjuk bomull, och då båten nådde stranden hoppade han till af fruktan att stöten som deraf förorsakades, huru lindrig den än var, skulle frigöra den bundna jättekraften och han sjelf bli förvandlad till atomer. Han undvek att röra vid detta körl förrän i sista ögonblihket. Han tog npp sin stege, bar den varsamt upp under fönstret, hvari det svaga ljuset lyste, trefvade med händerna efter ett galler som han märkt då han första gången frår floden rekognoscerade atället. Han fann det, men det satt så högt upp att han fick sträcka på sig litet för att nå det, och en sådan ställning var obeqväm för arbete. Problemet var huru han skulle få bort en af gallerstängerna för att sedan lägga in sin helvetesmaskin: den hade formen och storleken af ett strutsägg. Det måste ske utan buller, ty rummet uppöfver honom var Littles, och Little, det visste han, hade en telegrafledniog, hvarigenom han i en handvänniog kunde tillkalla Ransome och polisen. Nattkölden och faran kommo Cole att darra i alla leder, och han gjorde ett uppehåll. Men han återtog snart sitt arbete, tog fram en fin, väl härdad stålsåg och började sakta såga i jernet, färdig att vid första allarm skynda nedför stegen och springa bort.