; alt insurgenterna skulle utrymma den af dem besatta staden St. Ouen, hvilken tillsägelse efterkommits. D. 27:de på morgonen telegraferades det från Versailles: 300 man Versaillertrupper, bland dem 100 man marinsoldater, ha angripit byn Maulieux, som var besatt af två bataljoner nationalgardister, hvilka fördrefvos, hvarefter byn besattes af de förra. De ledo en förlust af 25 döda och sårade; insurgenternas förlust var större. Batterielden mot de af insurgenterna besatta fästena fortfar. Ett dekret af Kommunen förbjuder utförsel af mjöl, vapen och ammunition, men frigifver transiton af andra varor. Libert uppmanar de franska myndigheterna att förhindra dem, som bära ansvaret för upproret i Paris, från att flykta derifrån med luftballong. På Tvilerieterassen ha tvenne batterier uppförts, och man påstår att Tuilerislottet skall ombildas till en befästad plats. Kreuzzeitung berättar, att erkebiskopen af Posen, på uppmaning af erkebiskopen i Westminster, uppmanat turst Bismarck att använda sitt inflytande, för att erkebiskopens af Paris lif må bli skonadt af Kommunen. Bäsmarck gat pr telegraf sitt ombud general Fabrice i St. Denis betallning att göra Kommunen föreställningar om, att den allmänna meningen i Europa skulle i sin ovilja öfver ett sådant brott kunna framkalla en inblandning i mensklighetens intresse af de tyska trupperna. Senare Post. Kampen rasar fortfarande våldsamt söder och vester om Paris. I det cirkulär, som Thiers utfärdade till prefekterna d. 27 April, meddelas, att Versaillertrupperna då framryckt ända till blott 200 meters afständssfrän fästet Issy. Montj dOrdre, som synes vänta, att sydfästena icke skola kunna hålla sig, säger, att insurgenterna heldre skola spränga dem i luften, än jöfverlemna demj i regeringens händer. Vid ett sammanträde samma dag inom Nationalförsamlingen beklagade Thiers den sorgliga nödvändigheten af den nu rasande kampen, men sade, att rätten var på regeringens sida, emedan hon kämpade för den nationala enheten och den sanna friheten, ty den fritt valda församlingen ville ju upprätthållaj republiken. — Äfven vid Maillotporten synas insurgenterna ha lidit ofantligt. Kommunen meddelar neml. officielt, att kanonerna vid Maillotporten icke mera serveras af nationalgardister. För att utplåna iutrycket häraf, tillägges det dock, att Kommunen vidtagit de nödiga åtgärderna och att bevakningen af den i fråga varande porten är i goda händer. Till -Daily Telegraph meddelas i ett telegram från Paris af d. 27:de: Fästet Issy är så illa åtgånget, att det ej mera kan bibehållas; byn Issy är en ruin. Fyra insurgentsoldater, hvilka, blefvo tagna af regeringstruppernas kavalleri, blefvo skjutna på platsen. Det är en i Paris allmänt utbredd tro, att de herrar af Kommuaen, som leda det nuvarande upproret, i all hemlighet göra förberedelser till att rymma undan, för den händelse att staden skulle falla i regeringstruppernas händer. Den inre gården till Hötel de Ville hålles sorgfälligt stängd och afspärrad för alla oinvigda; i samtal med andra och i sina tidningsorganer försäkra upprorets ledare städse, att de heldre vilja spränga sig sjellva och hela Paris i luften, än de vilja gifva sig. Vandalismen är ohygglig. Så berättar la Verit från Paris följande om hvad som tilldragit sig i Thiers hotell derstädes: Hr eller rättare fru Thiers hotell vid torget St Georges har skyddats genom ett dekret från Kommunen, som förklarat allt, hvad som tillhör Thiers, för nationalegendom. Skiltvakter af nationalgardet från Montmartreqvarteret skydda egendomen mot allt intrång; men skåp byråer o. 8. v. i egarens arbetsrum ha brutits upp i närvaro från en delegerad från Kommunen. Alla papper, hela den politiska brefvexlingen, samt alla den berömda akriftställarens litterära och historiska anteckningar ha borttagits. Man har derför skäl att befara, att dessa samlingar, några af de värdefullaste för vår samtids historia och hvilka måste ha varit af det största värde för Thiers, blifvit skingrade och sannolikt skola gå förlorade för efterverlden. — Underrättelsen härom har djupt nedslagit den gamle Thiers. Bismarcks organ Nordd. Allg. Zeit. innehåller ett officiöst meddelande, hvari det 2— 1