ÄInsändt). Till Red. af Göteborgs-Posten. Uti sin ifver att försvara det beklagliga beslut, Andra kammaren fattat i försvarsfrågan, använder Göteborgs Handelstidning alla, både möjliga och omöjliga bevisningsmetoder, men ingen torde i öfverraskande originalite öfvergå den man finner i tidningen för sistl. Onsdag. Man läser nemligen derstädes, att, oaktadt alla landets tidningar, med några få undantag, slutit sig till regeringens förslag, detta icke utgör något bevis för deras åsigters riktighet, emedan uti den fransk-tyska frågan landets tidningar stodo ännu mer eniga än uti försvarsfrågan, men Handelstidningens åsigt uti ofvannämnda sråga ändock varit den riktiga, samt att de väl nu lära inse sitt — misstag. Alltså — för att gifra stöd åt sin mening i en fråga anför man sina egna (af den allmänna opinionen högt ogillade) åsigter uti en annan fråga; i sanning ett bevisningssätt lika nytt som blygsamt och originelt.(!) Hvad beträffar den nämnda tiraden om tidningarne, att de (uti den fransk-tyska frågan) väl nu lära inse sitt misstag; så är detta yttrande, så kosteligt, att den öfvervägande känsla det framkallar är — löje). Något bevis för denna sin åsigt har tidningen ej heller presterat, och vi undra ej häröfver, ty huru skulle det kunna åstadkommits; men — man fäktar sä godt man kan. De tyska tidningarne lemna i detta fall ett godt föredöme; så hafva de för att rättfärdiga Tysklands tilltag att utan b-folkningens hörande annektera franska provinser, uppfunnit den frasen, att det skett för att för framtiden betrygga (icke af någen annan orsak) Tyskland från Frankrikes sida, en sofism som äfven upprepas af deras advokater i andra länder.