Derefter underhandlade de om priset och Grotait samtyckte slutligen till att gifva honom tjugo pund. Cole gick till Coventry och sade honom huru långt Grotait ville tillåta honom gå. — Men, sade han, tjugo pund är ej nog. Jag löper risken att bli hängd. — Gå ett steg öfver ora instruktioner och jag vill gifva er hundra pund. — Jag vågar ej, sade Cole, såvida det ej blir tillfälle att spränga alltsammans med karlen inuti. Efter ett ögonblicks eftertanka tillade han: — Jag har hört att han sofver i fabriken. Jag måste taga reda på hvar. Han vände sig till en af qvinnorna i fabriken och vann af henne följande upplysning som han meddelade mr Coventry: Little bodde och sof i en afskild byggnad som nyligen blifvit uppförd, och den unga qvinna som öfvermannat Hill sof i ett rum uppöfver honom. I fabriken gick och gällde hon för att vara hans käresta, och de båda voro ofta hela timmar instängda i ett rum som kallades experimentrummet. Denna underrättelse slog mr Coventry med förvåning och ökade hans hat till Little. Under det Cole lyckönskade honom till byggnadens för deras plan fördelaktiga belägenhet, tänkte han på att spela sin hatade rival ett spratt af annat slag. Nästa dag tog Cole en båt, rodde sakta neråt fleden och granskade sorgfälligt hvartenda ställe.