Göteborgsposten – 29 april 1871, sida 1

ÅKJTKOTAU OCH TOSTLOCLACIGSAUL IUVUTVIDINAR MMS nandlades följ. ärenden: Revisionsberättelsen om donationsfondens räkencenskaper, aflöningsfonden och kyrkorädets föpraltning för är 1869 upplastes och beviljades sull decharge. I kyrkorådet återvaldes hrr J. G. Cavalli, C. C Sjöblom och O. Brusewitz för 3 år och till suppleanter för 1 år återvaldes hrr Chr. Arvidsson, Jac. Dahl, E. Rudgren, L. H. Lamberg och A. Tillström. Till uttaxeringskomiten valdes hrr P. A. Gahrielsson, Carl Olsson (nyvald), E. J. Dymling, Carl Andersson, S. Kruse (nyvald), L. 4. Andersson, P. A. Lindahl, J. N. Börjesson (uxv a d), A. Tillström, S. Andersson, Ax. Prytz, S. Nordin, L. Larsson, G. B. Selterberg och P. Hammarberg. Tillsuppleanter handl. O. E. Boije och C. F. Janson. Till revisorer för granskning af kyrkorädets samt donationsfondens räkenskaper och förvaltning för år 1870 valdes hrr M. T. Warmark, Chr. Arvidsson J:or och H. J. Ekeberg. . Kyrkorådets redogörelse för förvaltningen af kyrkornas medel 1870 godkändes. Beslut fattades att af oguldna skattebidrag, hvilka utgjorde ett belopp af 4700 rdr, hyaraf 3137 rdr indrifvits, och således en brist at 1613 rdr uppstått, skulle en mindre del hos åtskilliga personor på laglig väg indrifvas och resten afkortas. I afseende på kyrkornas underhåll och de dem omgifvande platserna beslöts, att kyrkorådet torde handla efter godtfinnande. Kyrkorådets utgiftsoch inkomstförslag godkändes, hvarjemte föreslogs och bifölls en uttaxering af 3000 rdr, jemte hvad som erfordras till presterskapets och klockares aflöning, betäckandet af sannolika afkortningar och dels uppbördskostnaden, med iakttagande att i debiteringslängden icke uppföres församlingsmedlemmar, hvilka efter hvad den för uttaxeringen tillsatta komiten har sig bekant, icke kunnat utan olägenbet någon afgift erlägga. I sammanhang härmed bifölls bemyndigande för kyrkorådet, att antaga lämpliga personer för uppbörd och redovisning af uttaxerade medel samt indrifning och redovisning af restantier, äfvensom att för dessa bestyr bestämma lämpligt arvode. Kyrkorådets förslag om nedsättning i afgift för begagnande af likvagn bifölls och nedsattes afgiften för likvagnen n:r 1 till 8 rdr och n:r 2 till 5 rdr. Slutligen bifölls pastorsadj. J. Berglunds ansökan om 300 rdr årlig tillökning i sökandens aflöning. Justering af protokollet bestämdes till Tisdagen d. 2 Maj kl. 1212 i Domkyrkan. Nya näringsidkare. Under loppet af innevarande månad hafva hos magistraten anmält sig följande personer för bedrifvande härstädes af handel eller andra näringar: Petter Pettersson, handel; Johanna Sofia Elgström, d:o; Johannes Svensson, d:o; Emil N. Fischer, d:o; Secundus Öström, d:o; Betty Gans, d:o; Jeanna Gans, d:o; Johan Fr. Svensson, d:o; Johan Ludv. Groeger, d:o; Israel Zaposinsky, handel m. manufakturvaror; Carl Aug. Ludv. Claus. handelsrörelse, kommissionsoch agenturaffärer; Sven Petter Åberg, kommissions-, agenturoch en gros affärer; Maria Elisabeth Johansson, diversehandel; Christoffer Winberg, d:o; Fredrik Aug. Pettersson, minuthandel; Johanna Söderström, väfhandel; Carl Carlsson, cigarrhandel; Hans Ludvig Bolinder, boktryckeri; Joh. Edv. Fagerberg, borstbinderi; aug. Wilh. Söderberg, snickeri; Ola Olsson, vagnmakeri; Carl Aug. Johansson, bageri; B. E. Jansson, d:o; Augusta Math:a Andersson, d:o; Olof Hasselgren, pantlåneri; hvarjemte 6 personer anmält sig för bedrifvande af månglerirörelse. Dödsfall. Sverige förlorade en sosterlandsälskande, begåfvad och mångsidigt verksam medborgare, när igår general Johan August Hazelius, i en ålder af 74 år, afled i Stockholm. Efter genomgången kurs vid Carlberg, blef Hazelius vid nyligen fyllda 17 år utnämnd till underlöjtnant vid ingeniörkårens fältmätningsbrigad och deltog i denna egenskap i 1814 års fälttåg mot Norge. Den ledighet i tjensteåligganden, som efter slutadt krig tillföll den surnumeräre underlöjtvanten, blef af honom använd till flitiga studier, ej blo ti militära utan äfven i litterära och vetens ap iga ämnen. Med varmt intresse följde han dåtidens litterärt-politiska fejder, blef medlem af Manhemsförbundet och deltog ifrigt i de strätvanden, som i hans dåv. personlige vän, den längre fram så sorgligt ryktbare C. J. L. Almqvist egde en af sina talangfullaste förkämpar. Under denna tid grundlade han den mångsidiga bildning, som gjorde det möjligt för honom att sedermera i så mångfaldigt olika riktningar arbeta till fäderneslande:s båtnad. Helt naturligt skulle dock hans håg företrädesvis ledas in på det krigsvotenskapliga fältet; men han, liksom hans lärare och förebild, den bekante general Lefrn, underlät dock aldrig att tillika egna sitt intresse och sina krafter åt utvecklingen af fredens värf: bemödandena att inom båda riktningarne gagna gingo jemnsides med hvarandra. Div. kronprinsen Oscar hade blifvit uppmärksam på tvenne af Hazelius författade uppsatser i Krigsvetenskapsakademiens Tidskrift och fann sig af dessa töranledd att kalla den unge förf. till sin ordonansofsicer. Denne blef vidare utnämnd till lärare vid krigshögskolan i taktik, strategi och krigshistoria samt avancerade i en senare tid inom konungens stab till adjutant. På Hazelii varma föreställningar blefvo genom lag de kunskapsfordringar fastställda, hvilka utgöra den nuv. officersbildningens grundval och sjelf utarbetade han läroböcker i de flesta bland dessa kunskapsgrenar. Samtidigt fortsatte han sin tjenstgöring inom topografiska kåren, hvars chef han slutligen blef. Äfven för en reform af den allmänna skolbildningen verkade II. med nit. Tanken om den fria ämnesläsningen samt framflyttandet af de klassiska studierna till ett senare stadium at skolan egde i honom en af sina verksammaste befordrare. Såsom ledamot at direktionen för nya elementarskolan i Stockholm erhöll han ock tillfälle att verka för planens praktiska genomförande. Den svenska publiciteten står till H. i icke ringa förbiodelse. Länge hade han anonymt deltagit i dagens politiska strider, när han slutligen 1851, gifvande vika för sin lust