Göteborgsposten – 24 april 1871, sida 2

nit upp. General Cluseret, krigsministern, hotar med att spränga hela Paris i luften, Kommunalrådet säger, att kampen endast kan sluta med Åden kommunala idns seger eller Paris undergång, och barrikadkommissionen tillkännagifver. att den håller sammanträden, lör att metodiskt studera och revolutionärt använda de medel, som äro tjenligast att krossa fienden under ausens ruiner, ifall han skulle djerfvas intränga i stadens inre. Planen går ut på att göra alla hufvudgator otillgängliga genom barrikader, hvilkas front skall beskyddas af fyra, fem eller sex torpedos, nedlagda i små mellanrum och fyllda med 120 till 200 skålp. krut hvartdera. Dessa torpedos skola explodera, när fienden visar sig. Vid hörnet af Rivoligatan och Concordiaplatsen voro redan d. 16:de 200 arbetare sysselsatta med att uppföra en jättebarrikad af jord och murverk, hvilken skulle ha ett djup af 30 fot och förses med förut nämnda sprängmaskiner. Å Rue du Faubourg S:t Honore träffades förberedelser till en barrikad af samma slag. Dessa åtgärder äro dock helt säkert mera beräknade på att hålla den okunniga massan vid godt mod och att ingifva den en viss aktning för kommunens resurser, än att resa allvarliga hinder för en inträngande fiende, som skall med stor lätthet kunna kringgå dessa torpedobarrikader. De kommunistiska tidningarne låtsa städse, som om de ej ett ögonblick tviflade om upprorets slutliga seger, men det oaktadt klaga de bittert öfver, att nationalgardisterna börja visa sig modlösa och gensträlfviga, och att man i trots af alla husvisitationer icke kan tå tag i det tjenstskyldiga unga manskapet. Det säges, att flera tusen unga män lyckats komma ut genom portarne, genom att muta de vakthafvande nationalgardisterna. Hvad som försvårar insurgenternas ställning, är den växande bristen på lifsmedel och penningar. ÅKommunen anställer med feberaktig ifver forskningar efter allmänna kassor eller staten tillhöriga värdesaker, men utan synnerlig framgång. Rochetort har fästat uppmärksamheten på krondiamanterna, men man har ej lyckats att få reda på dem. Nationalgardisterna få till största delen sin aflöning i kommunens papperssedlar eller bons, men olyckan är, att bönderna från trakten, hvilka skola förse Paris med dess behof, hålla sig uadan, när de icke så annan liqvid än papperspenningar. Smör, mjölk, ägg och farskt kött äro derför sällsynta varuartiklar i Paris. Kommunen erbjuder de större handandena kostnadstri plats i de offentliga magasinerna, der de kunna försvara så stora förråder af säd och mjöl, som de behaga. Förråderna förbli deras enskilta egendom, hvaraf de kunna sälja efter behag till hvem som helst; kommunen förbehåller sig blott, i händelse af Paris belägring, rätt att fastställa ett maximumspris för säd och mjöl, till hvilket den vill sjelf ha förköpsrätt. Planen ser ej så tokig ut, men ingen köpman vill låta stora varuförråder komma i kommunens händer, emedan hennes kredit är Jika med noll. Rochefort har med sitt namn undertecknat följande godbit i Mot dOrdre: Det är tydligt, att Thiers, sedan han kommit till Versailles, lagt sig till att supa, för att bedöfva sig. En gammal drucken gubbe kunde ge Paris delegerade det svar, som väckte ett så homeriskt skratt på boulevarderna, då det blef bekant. Ettersom herden för den hjord af flyktingar, som går på bete i Versailles, känner så stort behot af att komma på det rena med hvad parisarne tänka om honom sjelf och hans band, så vilja vi för honom uppställa våra vilkor, såsom han föreskrifvit oss sina. Han skall till oss utlemna Vinoy, Gallifet, Jules Favre, Picard och Mac Mahon, hvilka skola, parvis bundna vid hvarandra, gå genom Paris till rundeln å Champs Elysåes. Sönerna, hustrurna, fäderna och bröderna till de nationalgardister, som dödats at dessa franska preussares granater, skola då sammankallas på nämnda plats, och på ett visst klockslag skall man till dem öfverlemna fångarne med bemyndigande, att de må göra med dem, hvad de behaga. Och om de då befria sina fångar för att bära dem i triumf till Hötel de Ville så förbinda vi oss till att icke förhindra dem derifrån. Så lyder vårt ultimatum. Vi äro öfvertygade om, att Paris skall nedlägga vapnen i samma ögonblick, som Thiers samtycker till att gå in härpå. Hvad angår Rochefort, så har han i dessa dagar förlorat sin sar, en f. d. vådevillförfattare. Den gamle Rochefort, som uppnådde en ålder af mer än 80 år, hade under sista tiden lefvat i ytterst knappa vilkor, under det sonen förtjente betydande summor på sina skandalblad. Ej långt före kejsardömets fall hade några vänner till den gamle litteratören vändt sig till Napoleon III, tör att skydda honom mot den djupaste nöd, och kejsaren gat välvilligt af sin civillista ett årligt understöd af 800 fres åt tadren till förf. af la Lanterne. At de många täcka byar och mindre förstäder, som på alla sidor omgifva Paris, har ingen svårare hemsökts under de senaste händelserna, än den lilla staden Neuilly, med c:a 14,000 innevånare, vester om Maillotporten. Slottet Neully, som förut tillhörde den öls. anska konungafamiljen, blef efter statskuppen d. 2 Dec. 1851 förklaradt för kejserlig domän. Några hundra steg längre mot vester leder en vacker stenbro om 750 fots längd, hvilken hvilar på 5 bågar, öfver Seinen. D. 14:de på morgonen stod en del af Neuilly i lågor; elden bade på Dombrovskis befallning anlagts af nationalgardisterna, för att hindra fienden från att begagna husen till försvarsverk. Sedan dess har platsen ytterligare härjats. Canrobert, som anländt till Versailles,