Göteborgsposten – 22 april 1871, sida 1

Carlån att den skulle lemnas oafgjord, till dess lagförslaget sjelft blifvit i sin helhet genomgånget. Hr Nils Larson påyrkade deremot att beslut härom genast skulle fattas, men att punkten måtte erhålla följande annorlunda formulerade lydelse: Säåsom vilkor för kammarens beslut skall gälla, att den lag om allmän värnepligt, som kan vara af riksdagen antagen, icke skall träda i verkställighet förrän båda statsmakterna, på sätt Andra kammaren beslutat, afgjort att indelningsverket skall upphöra och beslutet härom trädt i tillämpning. Vid anställd votering segrade hr Larsons mening och blef äfven hans förslag till resolution antaget med 110 röster mot 57. Då kammaren härefter öfvergick till sjelfva förslaget till värnepligtslag, antogs dess första afdelning, innehållande de allmänna bestämmelserna rörande värnepligten, utan någon anmärkningsvärd diskussion, med undantag af den 5 8, som handlar om värnepligtige, som vilja till främmande land utflytta, hvilken blef återremitterad med 71 röster mot 70. Mven bestämmelserna rörande indelning, mönstring m. m. biföllos oförändrade och utan änmärkningsvärd öfverläggning. Mot bestämmelsen i 8 20, att hvarje i rullorna inskrifven beväringsskyldig skall vara underkastad krigslagen, gjordes invänningar af hrr C. Ifvarsson, J. Rundbäck och Jöns Pehrsson, hvilka funno denna bestämmelse för sträng. Statsrådet Abelin framhöll nödvändigheten, för krigstuktens upprätthållande, af beväringens ställande under krigslagen och betonade för öfrigt att vår krigslag, i jemtörelse med flera andra länders, ej vore sträng. kn ganska liflig debatt uppstod om den 5S, som bestämmer tiden för beväringens öfning i fredstid. Daktadt under de föregående dagarne såsom skäl för anspråket på indelningsverkets upphörande åberopats de ökade bördor, som man komme att genom den nya beväringslagens antagande blifva underkastad, höjdes dock nu från flera håll röster, som yrde öfningstidens inskränkning. Anspråket bemantdes visserligen dermed att man yrkade att en del ofningarne skulle förläggas till hemorterna, till skowmunen, hvarförutan en och annan talare tog hr Rydbergs yttrande i går om ungdomens vapenöfning till utgångspunkt för uttryckande af den önskan att lessa förberedande öfningar skulle undangöras i ungdomen, ett yrkande, för hvars befogenhet man äberopade krigsministerns yttrande i hans promemoria af d. 31 Dec. 1868. För öfrigt åberopades regerinsens förslag 1869 om 60 dagars öfning. — Hr Abelin visade emellertid, att då han frångått förslaget om öfningar i hemorterna, så hade det skett med anledning af de praktiska svårigheter och stora kostnader, som utförandet skulle förorsaka. Stadgandet blef ock efter slutad öfverläggning antaget utan votering. ———