Göteborgsposten – 21 april 1871, sida 3

Pressen har i våra dagar blifvit en stormakt och svenska pressen borde derföre tagit denna tråga om hand, något mera genomgående än som hittills skett. Ingen fråga är, noga betraktad, så obetydlig eller så ovigtig, att ej densammas genomförande på ett eller annat sätt skall kunna inverka skadligt eller gagnande på individen och staten. Hvem vet sålunda, om ej ni-reformen skulle bidraga till att skänka vårt umgängeslif ett hittills ej anadt behag, hvilket i sin ordning måhända skulle motverka både supgillens och spelklubbars menliga inflytande, hvem vet om icke servilismen och kryperiet just i det högt utbildade titulatursystemet finna kraftiga och framgångsrika vapen — menniskan är svag. och äfven chefer äro menniskor! — och om ej sålunda denna, vid första påseendet så obetydliga, reform skulle sopa bort mycket frätande mögel ur byråkratiens skumma emygvrär, skaffa landet färre lyckosökare men flera dugliga embetsmän? Ja, hvem vet? En sak veta vi dock bestämdt. Genomförandet af Ni-reformen skulle ytterst helsosamt inverka på — brorskålarne. — Brorskålarne? Nå men, för allt i verlden, hvad har ni då att anmärka emot dem? Duskapet måtte väl vara det allrabästa sättet att göra personer förtroliga med hvarandra, det vill säga, att åstadkomma alla de underbara saker som ni — observera noga, ni — väntar er af er reforms genomförande? — Ingalunda; vi hålla för bäst att det finnes ett lagom i allt; duordet borde vara uteslutande helgadt åt kårleken och vänskapen, åt våra renaste och bästa känslor, detta dyrbara ord, med hvilket vi först och främst tilltala Honom, den Högsta Kärleken. Maken och makan, föräldrarne och barnet, brodren och systern, den trogne bepröfvade vännen, se der dernäst de, för hvilka det passar, för hvilka det, så att säga, smyger sig fram på våra läppar. Man tycker måhända, att vi betrakta saken alltför högtidligt. Det är möjligt, men säkert är å andra sidan, att mången ekonomisk ruin, mången moralisk förintelse har sin yttersta rot i följderna af ett alltför vidt utgrenadt broderskap:. Mången nattlig orgie kunde varit ofirad, mången dag nyttigare använd, mången aldrig honorerad hedersskuldogjord, många hårda, bittra och ovänliga ord osagda och mången nu i förtid förslappad och onyttig dagdrifvare en krastig och verksam samhällsmedlem, om det icke ginge så obegripligt lätt att åbli bröder här i verlden, nej — här i Sverige, ville vi säga! Ty huru högt vi än tänka om menskligheten, huru varmt vi än söka omfatta menniskokärlekens och barmhertighetens milda dygder, huru sorgfalligt vi än vakta oss för att se grandet i vår broders öga men ej bjelker i vår eget, hvar finnes väl ändå den, som i ofvan omhandlade bemärkelse, instämmer med skalden, då han sjunger: Från Nova Zemblas tjäll till Ceylons brända dalar Hvar helst en uslipg finns, är han min vän, min bror! ——!!ccc!! FF