Göteborgsposten – 21 april 1871, sida 2

FTäåll UTLIAh0OCL. Våra sedan gårdagen ingångna telegrammer ha inga vidare underrättelser att meddela från Paris. De bekräfta endast, att Versalllertrupperna äro i besittning af Asnierds, hvarigenom allt motstånd af insurgenterna vester om Paris är saktiskt tillintetgjordt, isynnerhet som regeringstrupperna inneha Boulognerskogen och Longchamps. Insurgentgeneralerna och Kommunen uttärda visserligen fortfarande segerbulletmer, men dessa äro så sanningslösa, att man måste hädanefter upphöra med att sätta någon lit till rapporterna från det hållet. Deras ötverbefälhafvare Dombrowski har påbjudit, att föorhuggningar och barrikader skola utföras, för att göra ytterligare motstånd mot Versaillertrupperna, hvilket antyder, att man vill försöka fortsatt motstånd; men en mängd andra tecken angifva, att Kommunen sjelf är i upplösning på grund af rådande inre oenighet. Sjelfva dess liforganer ÅLa Commune, Le Vengeur och Mot dOrdreförorda nu ett försoningsprogram. Detta, rörande hvilket vi i öfrigt hänvisa till dagens telegramafdelning, är blott ett upprepande med få eftergifter af Republikanska Föreningens förut gjorda och af Thiers förkastade bemedlingsförslag; hvarför man väl icke skall lyssna dertill i Versailles, utan stå fast vid den tillförene framställda fordran om underkastelse och antagande af nationalförsamlingens beslutade, billiga kommunalförfattning för städerna. Thiers har ock under d. 15 d:s utfardat till prefekterna följande depesch, hvilken, hvad honom angår, fullständigt och tydligt angifver hans och regeringens ställning och vid hvilken han derför antagligen kommer att fasthålla: I skolen icke oroa eder öfver falska rykten; den fullständigaste ordning råder i Frankrike, endast me unddantag af Paris. Regeringen fullföljer de planer, som hon uppgjort, och vill först då vidtaga de afgörande stegen, när hon anser ögonblicket vara inne. Kommunens berättelser äro lika falska som dess principer. Upprorets pennfäktare påstå, att de vunnit en seger vid Chatillon. Vederlägg på det bestämdaste dessa osanningar. Förposterna ha fått befallning om att icke onödigtvis utgjuta soldaternas blod eller använda sin ammunition. I natt afsköto insurgenterna mot Clamart kanonoch gevärssalvor i luften, utan att soldaterna, inför hvilka de flyktade undan, besvarade deras eld. Armen, som är lugn och förtröstansfull, afvaktar i fullständigt sinneslugn det afgörande ögonblicket, och om regeringen icke oförtöfvadt nedslår upproret, så har detta sin orsak deri, att hon vill göra segren mindre blodig och mera säker. Insurgenterna röja på flera olika sätt, att de äro starkt medtagna och deras krafter uttömda. Många mäklare ha kommit till Versailles såsom talmån, icke för kommunen, emedan de visste, att de i så fall alls icke skulle bli mottagna, utan för de uppriktiga republikanarne, hvilka vilja, att republiken skall upprätthållas, och innerligt önska, att insurgenterna skola, då de öfvervunnits, bli behandlade med mildhet. Svaret härpå har oföränderligen varit detta: Det finnes ingen annan, som hotar republiken, utom just de upproriska sjelfva. Chefen för den verkställande makten skall ärligt fasthålla vid de förklaringar, som han upprepade gånger afgifvit. Hvad insurgenterna beträffar, så kunna de alla, med undantag af mördarne, vara säkra om, att deras lit skola bli respekterade, så fort de nedlägga vapen. De olyckliga arbetarne skola ännu någon tid få behälla det understöd, hvaraf de lefva. Paris skall, likasom Lyon, Marseille och de öfriga städerna, få en vald kommunalrepresentation, som skall fritt sköta stadens angelägenheter; men det skall såväl för städerna som för medborgarne blott finnas en enda lag, och det skall ej finnas privilegier för någon. Hvarje separatistiskt försök, som företages at någon del af territoriet, skall bli energiskt undertryckt i Frankrike, såsom fallet var i Nordamerika. Så löd det svar, hvilket städse upprepades, icke för Kommunens representanter, hvilka regeringen icke kan medgifva tillträde till sig, utan för alla de redliga män, som kommo till Versailles, för att förhöra sig angående regeringens afsigter. Standards korresp. i Paris skritver: Det gläder mig att kunna meddela, att nationalgardet visar allt större och större olust för att rycka ut och låta slå ihjäl sig. Kommunen har på grund häraf dekreterat, att fem bataljoner skola upplösas. Då en af dessa, den 179:de bataljonen fick befallning om att rycka ut, nekade den rent at att göra det, och då man hotade med att afväpna den, antydde den helt lugnt, att den skulle göra motstånd. Jag fruktar för, att vi gå till mötes en blodig kamp på Paris gator. Kommunen har skickat allt det af regeringens silfversaker, som den kunde lägga vantarne på, till myntet; men den börjar redan att lida starkt af penningbrist. Hvad skall ske, när hon icke längre kan betala sin arms? Till Köln. Zeit. skrifves från den franska hutvudstaden: Maillotporten är alldeles nedskjuten. Den jernvägstunnel, som under Avenue de la Grande Armåe sträcker sig tätt bakom porten, har störtat in, emedan den icke kunde motstå bomberna. Rörande tillståndet derstädes läses i tidningen VAffranchi7, utgifven af Paschal Grousset: Sedan d. 13 April har artillerikaptenen Caillau öfverbefälet vid Malllotporten. Han har till det yttersta upphetsat de soldaters ifver, som tjenstgöra derstädes. Men han understödjes föga från andra sidan, ty han har ej kunnat erhålla några arbetare, för att sistlidna natt athjelpa den skada, som de fientliga batterierna framkailat. Några genie-officerare infunno sig, men de uppförde bakom Maillotporten en såsom försvarspunkt löjlig och för de belägrade tillika mycket farlig barrikad. Densamma är neml. bygd af sten, och om en bomb slår ned på den, så skola talrika stenflisor slungas åt alla håll. Artilleristerna äro icke heller talrika, och de sakna i hvarje ögonblick ammunition. De måste tillochmed hemta den på tusen stegs afstånd, emedan de ej ha något hjelpmanskap. Det synes således icke vara särdeles väl beställt med organisationen af törsvaret. Insurgentbatteriet vid Maillotporten skall för öfrigt ha förlorat en af sina bästa artillerister, en matros. Han blef neml. d. 13 April söndersmulad af en bomb, sedan han samma dag