Göteborgsposten – 17 april 1871, sida 2

Skulle kommunisterna fortgå i sitt närvarande handlingssätt och Versaillerregeringen vara lika oböjlig i sin föresats, så är det tydligt, att trupperna endast skulle kunna besätta staden genom att jemna den med marken, allt som de ryckt framåt; ty kanonerna å Mont Valerien och äfven deras lätta artilleri skulle endast kunna hjelpa föga i en gatukamp, der hvarje hus kunde begagnas af dem som en fästning och hvarje lokal fördel skulle på förhand vändt sig emot dem. Men hr Thiers måste bryta in, der furst Bismarck tvekade om att sätta sin fot. Han måste behandla såsom fiende en stad, der, efter hvad han försäkrade verlden, det ofantliga flertalet var tillgifvet hans intressen. För att kunna nå en blott handfull namnlösa bofvar, måste han bana sig väg genom hjertat af en försvarslös befolkning. Paris befrielse måste utföras genom dess förstöring, och först då allt motstånd är öfverväldigadt och den sista barrikaden jemnad med marken, skall den triumferande ministern tillåtas stanna i sitt angrepp och försöka att skilja dem, som äro med honom, ifrån dem, som äro emot honom. En i sanning oroande utsigt, tillräcklig för att göra honom vansinnig, om han anar, att det var hans egen tveksamhet, som dref honom till så förfarande ytterligheter. Men å andra sidan se vi icke hvilken annan väg som står honom öppen. Det finnes läglig tid för allting. Hr Thiers har tillåtit hvarje dylikt tillfälle slippa sig ur händerna, och fastän vi höra, att han ännu icke är obenägen för en försonlig utjemning, återstår det likväl att se, huru han skall kunna försona Paris, der Versaillerregeringen för närvarande knappast har en vän qvar. Folkets demoralisation har emellertid nått sin höjdpunkt. Kommunen tyckes bli stark genom sina nederlag. Ordningens män tyckas tappa modet mera med hvarje slag, som de trupper vinna, hvilka komma till deras undsättning. General Cluseret intvingar i lederna ovilliga män med tillhjelp af män, som icke äro mindre ovilliga. Ingen annan utväg än flykt finnes för dem, som önska undvika Kommunens tyranni, och äfven flykten är mera, än hvad de flesta ha mod att pröfva på. Någonting liknande en outsäglig förtrollning tyckes ha bemäktigat sig folkets inbillningskraft och undergräfver all beslutsamhet, förlamar hvarje handlingskraft. Sjelfva presterna ha förlorat sin ejälsnarvaro och visa en sällsam oförsigtighet i strid mot allt, hvad erfarenheten kunde ledt en till att vänta af dem. Det säges, att man brutit in i katedralen Notre Dame, plundrat dess skatter, omsorgsfullt undersökt äfven det aldra heligaste, ech att ingenting af värde undgått röfvarenas girighet. Om det så förhåller sig, måtte Notre Dames kapitel vara en hop män, som mycket vanartats från sina föregångare under forna revolutionära tider; ty Jakobiner och Kommunister ha gjort sig hemmastadda i Katedralen vid månget tilltälle, men dess skatter, dess helgedom, dess heliga kärl och kläder ha städse med stolthet visats vid de lugna tidernas återkomst, i det presterna med stor glädje berättat för de besökande huru dessa kyrkans arfvedelar med Försynens tillhjelp säkert öfver allt värdats från slägtled till slägtled — några af dem ifrån den aflägsna Medeltiden — trotsande inhemska och främmande barbarers svek och våldsamhet. Assi och genera! Bergeret, hvilka bida varit häktade någon tid, ha blifvit af folkets domstol förklarade skyldiga till förräderi mot kommunen och skola afrättas. Ätven Delescluze skall hafva häktats. En korresp. till Times säger, att dessa häktningar påstås nafva utförts på befallning af en hemlig cencralkomite, hvilken har sitt säte i London och under hvilken centralkomiten i Paris lyder. Det skall vara från denna Universalrepublixens Centralkomite, som befallningarne om censning och sängsling utgått. Korresp. säger vidare: Jag tror, att Paris skulle endast föga känna iessa brodermördande handlingar, om de inskränkkes till medlemmar af Kommunen, Centralkomiten och deras allierade. Tyvärr utsträckas de äfven till ne oförargligaste och fredligaste män På grund af agen om misstänkta, hvilken utfärdats af verkstallande komiten, och af general Cluserets edikt, uvilket tvingar alla medborgare, såväl gifta som ogifta, att tjena i krigskompanierna — d. v. s. att taga till vapen mot Frankrike — finnes det icke udgon enda hederlig karl, som ej kan gripas och stallas inför det revolutionära tribunalet. Jag kan ullägga, att ingen dag förgår, då icke detta inträfar, och just nu pågår eftersökningen efter halsstarriga, hvilken är anförtrodd åt goda patrioters vaksamhet till så stor utsträckning, att ingen längre vefinner sig i säkerhet i sitt hem. Många personer na flyktat för upproret, många för lagen om emissaankta, ännu flera för påbudet om tvångsutskritning. Jag nämnde nyligen, att 150,000 personer utvandrat; denna siffra kan nu mer än fördubblas och skulle likväl förbli under verkligheten. Paris blir en ödemark. Dess stora hus stå till hälften tomma. Om dagarne, äfven under det aldra vackraste väder, synas knappast några promenerande till på boulevarderna, hvilka likväl under belägringen voro så lifliga, och man skulle i allmänhet icke möta en mensklig varelse på äfven de mest besökta gatorna, om nationalgardisterna icke prydde dem under trumhvirflar, med renseln på ryggen och laddadt gevär. Igår afton (d. 8:de) kl. 10 såg man plötslig: omkring 400 man marschera ljudligt med mörka blickar på en expedition från Faubourg St. Antoine mot Madeleinekyrkan. Vid ankomsten till Rue de la Chausse dAntin gjorde de halt och utställde pikever rundt omkring den hop af nya hus, i hvilken den nya Vaudevilleteateru ligger och som utgör en pendant till Grand Hotel nära nya Operahuset. Hvad var det för en stor brottsling man sökte efter? hFöremålet för denna modiga expedition tycktes vara restauratören Peeters och Amerikanska Hotellet. Man hade i detta hotell sett en misstänkt person, en fransk officer som återkommit från sin fångenskap i Tyskland. Hvarje officer, som stridt för sitt land emot tyskarne, misstänkes och blir hållen såsom gisssan. Denne var lyckligtvis icke hemma, men expeditionen ville ej återvända med toma händer, utan gjorde, sedan officerens vapen och pappertagits, åtskilliga husvisitationer, hvilka ledde till bortförande af alla de nationalgardisters gevär, som bebodde dessa vackra hus. Det var naturligtvis omöjligt att kunna bo i så ståtliga hus och vara -goda patrioter. Man har beslutat att Åkommunena skall dagligen i Journal Otficiel offentliggöra protokollen öfver sina förhandlingar. Insurgenterna nedlägga nu äfven torpedos å de avenyer, der regeringstrupperna väntas skola rycka in. D. 9:de skrefs det från Paris angående bombardementet: