Göteborgsposten – 17 april 1871, sida 2

på den tjugoandra dagen skickade sågslipareföreningen till firman Boit Little ett bref, som var artigt tillochmed ödmjukt skrifvet: det talade om den nya uppfinningen såsom en uppfinning den der, ifall den antoges, skulle förderfva deras handarbete och bringa eu mängd arbetare med familjer till tiggarstafven. Man förklarade sig hysa det allvarliga hopp att en firma som visat sig fästa så mycket afseende vid arbetarnes helsa och trefnad ej skulle fortsätta på en olycksbringande bana som den beträdt af okunnighet och brist på praktiska råd. Kompanjonerna läste detta med helt olika känslor. Bolt trodde sig spåra rädsla deri, Little deremot en lugn beslutsamhet som förebådade en allvursam strid. Intet svar skickades ech maskinerna användes fortfarande. Little erhöll ytterligare ett bref, innehållande en varniog. Han visade Bolt brefvet, men denne kastade det föraktligt ifrån sig. Två dagar derefter försvunno hjulbanden och de förargelseväckande maskinerna stodo stilla. Little var böjd för att gå till Grotait och få saken uppgjord, men Bolt vägrade. Han köpte nya band och nästa dag voro maskinerna åter i gång. Denna envishet hade till följd att bolagsmännen erhöllo ett nytt bref af följande innehåll: Hrr Bolt Little! Då blodet är osundt, användes svafvel och sirap som ett mildt purgerande medel; vårt borttagande af hjulbanden var det milda medlet; men skulle det onda ej försvinna skola vi taga bort sirapen