Göteborgsposten – 17 april 1871, sida 1

—————— —f— -——2— — nämnde departementschef icke är persona grata inom utskottet, och icke heller inom kamrarne. Sina talrikaste motståndare med inflytande har sjöministern dock inom Första kammaren, och åtskilliga oförtydbara tecken gifva vid handen, att man der önskar, eller åtminstone icke har något emot, om resultatet af förhandlingarne i dag skulle blifva en partiel ministerförändring. Den mest brännande frågan är ombildningen af förvaltningen af sjöärendena. Till följd af helt egendomliga förhållanden har denna institution ådragit sig representationens stigande missbelåtenhet. Att den bör och måste ombildas, derom äro alla ense, och då på senare tider den åsigt alltmera vunnit insteg, att den kollegiala förvaltningen bör upphöra för att utbytas mot en på byråer delad administration, ställd direkt under vederbörande departementschef, så var det klart att denna ombildning först ansågs böra tillvägabringas med förvaltningen af sjöärendena. Men huru denna ombildning skulle åstadkommas har belunnits vara ett ganska svårlöst problem. En för denna angelägenhet nedsatt komit har icke kunnat blifva enig om ett förslag; tre ledamöter hafva uppgjort ett förslag, tre andra ledamöter ett annat, och en ledamot har icke kunnat dela pluralitetens åsigt att det för närvarande vore lämpligt att indraga oftanämnda förvaltning, eller att någon fördel skulle vinnas genom att utbyta detta embetsverk mot byråer under sjöministern. Förvaltningen af sjöärendena har på anförda skäl afstyrkt allt afseende å komitöns förslag, och meddelat en egen plan för förvaltningens ersättande medelst byråer inom sjöförsvarsdepartementet, och för att öka antalet af reorganisationsförslag har ordföranden i förvaltningen framlagt ett särskildt sådant. Slutligen har sjöministern framlagt sitt förslag, det om hvilket riksdagen nu förhandlat, hufvudsakligen derpå gående ut, att förvaltningens af sjöärendena egenskap af ett koilegialt embetsverk skulle upphöra och ombildas ull en marinförvaltning, i det väsendtligaste sorterande direkt under chefen för sjöförsvarsdepartementet. Men när nu frågan förekom i statsutskottet så inträffade der ett högst besynnerligt vindkast, som gick i motsatt riktning med den förut rådande. Troligen medverkade högst väsendtligt dertill, att det rent personliga — animositeten mot sjöministern och chefen för sjöförvaltningen inklusive — öfverflyglade omblldningsifvorn. Det af sjöministern sramlagda förslaget förkastades obetingadt; ordförandens i sjöförvaltningon berordes icke, men det af sjöförvaltningen ensamt uppgjorda skulle utskottet utan tvekan hafva till antagande förordat, Åom det kunde finnag förenligt med våra konstitutionola former. Då emellertid en sådan organisation icke för närvarande kan genomföras, då den af sjöministern föreslagna lätteligen kan på ärendenas raska och jemna gång hafva en lika hämmande verkan som man tillskrifvit den nuvarande, så — synes den hittillsvarande formen för sjöförsvarets ekonomiska öfverstyrelse snarare böra tills vidare bibehällas. Obestridligen är detta resonnement ganska kuriöst, men det egentliga skälet till utskottets framställning lättfattligt. Vid denna frågas föredragning försvarade sjöministern srib. Leijonhutvud sjelf sitt förslag i Första kammaren, hvaremot hans talan fördes i Andra kammaren af statsrådet Berg, hvaraf den slutsatsen kan dragas att frib. Leijonhufvud antog — hvilket ock inträffade — att den skarpaste striden skulle utkämpas i Första kammaren. Utskottets afstyrkande framställning törsvarades af frih:ne Skogman och Stjernblad samt grefve af Ugglas; hrr Nordenselt, v. Ehrenheim och Petre yrkade bifall ull K. M:ts proposition; hrr Rydin och v. Koch samt grefve C. G. Mörner yrkade återremiss, hvilket ock beslöts med 73 röster mot 36. I Andra kammaren, der statsrådet Berg ådagalade att svårligen någon annan omgestaltning af sjöförvaltningen, än den som K. M:t föreslagit, för närvarande kunde itrågasättas, var det egentligen hr Sjöbergs yitrande som afgjorde utgången. Han töreslog neml. att kammaren skulle med bitall till utskottets framställning besluta att i en underd. skritvelse till K. M:t bemställa, huruvida icke de till landtoch sjöförsvarsdepartomentena hörande ärendena må kunna inrättas på ett sätt som åstadkomme en närmare förbindelse inom krigsstyrelsens särskilda förvaltvingsgrenar (d. v. s. att begge dessa departementen förenas under en chef.) Detta förslag antogs med 111 röster mot 51. (Forts.)