Göteborgsposten – 15 april 1871, sida 2

hon skulle senast 1 gar lata 101Ct4SA 1 mänt framryckande, såframt pågående utjemningssörsök skulle till sist stranda. Inemot hundrade af de franska generaler, hvilka kommit hem ifrån krigsfångenskapen, hafva ställt sig till regeringens förfogande, och flera af dem ha också genast erhållit anställning, i det Thiers och krigsministern Le Flö lägga största vigt derpå, ait Gambettas s. k. ossicerare, af hvilka de flesta ännu icke ha något begrepp om att föra en asfdelning, snarast möjligt utrangeras ur armåen. Tvenne marskalker och några generaler ha deremot skriftligen begärt krigsministerns tillåtelse att få qvarstanna ännu någon tid i utlandet, såsom orsak härför frambärande vissa helsoskäl. Hvad Bazaine och Leboeuf angår, så är det tydligt, att de ej kunna för det närvarande infinna sig i Frankrike, der de skulle blottställa sig för att bli sönderslitna af en folkhop, i st. f. att ställas inför kompetenta domare. Äfven grefven af Palikao har anländt till Versailles och erbjudit regeringen sin tjenst. Den officiela tidningen i Versailles protesterar kraftigt mot de beskyllningar, som göras mot nationalförsamlingen, att hon vill förråda republiken och utropa monarkien. Bladet tillägger: ÅFörsamlingen erkänner republiken såsom ett faktum och förbehåller sig sin rätt att ställa den på prof. Den bästa politiken är att samlas kring det banör, som ger minsta anledningen till splittring. Thiers program har blifvit lojalt mottaget och skall hållas. Församlingen tillbakavisar hvarje tanke på såväl en bonapartisk restauration, som fordringar, de der gå i annan riktning. En fortsättning af tvisten mellan staten och kommunen skulle vara Frankrikes undergång och leda till ett nytt angrepp af utländingen. Vi hoppas, att ett slut skall göras på denna si tuation. Bladet förnekar de från Paris utgångna ryktena om, att lugnet blifvit stördt i departem. Nievre. Thiers fordrar insurgenternas afväpning såsom basis för hvarje underhandling om en fredlig utjemning. Till -Daily Telegraph telegraferas från Paris, att 18,000 ordnmgsälskande nationalgardister i hemlighet förenat sig om att vilja angripa Hotel de Ville, Belleville och Montmartre på samma gång som regeringstrupperna angripa Maillotporten. Till Etoile Belge meddelas, att en insurgerad nationalgardist, som beväpnad utgått ur Paris portar, blifvit angripen och sårad af en tysk ulan. Kommunen afsände af denna anledning en underhandlare, men den preussiske befälhafvaren vägrade att erkänna denne. Annandag påsk företogo nationalgardisterna i Paris husvisitationer inom andra arrondissementet och borttogo en del der gömda vapen. General Bergeret skall hafva arresterats. Många kyrkor ha stängts, och någon gudstjenst får icke hållas derstädes. Hr Ranc har, såsom förut nämnts, ingifvit sitt afsked som medlem af Kommunen, till hvilken församling han insändt en skrifvelse, hvari det heter: I flera vigtiga punkter ogillande den riktning som gifvits åt kommunalregeringen och å andra sidan icke önskande att framkalla oenighet i en stund, då republiken aldra mest bebölver handlingsenhet, beslutar jag mig för att draga mig tillbaka. Jag återvänder till lederna och blir ännu en gång en menig soldat under Paris, kommunen och republiken. Till -Daily Telegraph skrifves. att man kan göra sig en föreställning om betydelsen af den emständigheten, att endast 17 man återkommit af ett kompani, som vid utmarschen räknade 200. Till -PIndp. belge meddelas följande notiser: Franska banken har nu måst lemna sin femte million till kommunen. I hvarje ögonblick brandskattas de stora industriella etablissementernas kassor. — Delescluze är arresterad; man talar äfven om general Cluserets häktning. — En del af det kejserliga palatset i Compiögne, som s. n. bebos af kronprinsen af Sachsen, har brunnit, ieynnerhet ha den kejserliga prinsens och prinsessan Mathildas våningar blifvit skadade — Jesuiterkollegiets medlemmar ha häktats, derför att de underhöllo hemliga förbindelser med Versailles, Charette, Cathelinean och andra anhängare till påfven. Cri du Peuple påstår, att en betydande mängd vapen och ammunition funnits i deras gömställen. I Paris har bildats en förening, som kallar eig LUnion republiorine pour les droits de Paris och afser att åstadkomma en utjemning mellan nationalförsamlingen och Paris. I spetsen för densamma står deputeraden Schoelcher, som i en skrifvelse till parisertidningar framhållit föreningens basis för en lösning: Kommunen erkänner nationalförsamlingen såsom framgången af allmänna val; kommunen återgifver regeringen all makt och inskränker sig till behållandet af sina municipala funktioner. Församlingen återigen går for sin del in på det program, som föreningen uppstält Republikens erkännande; erkännandet at Pa ; ris rätt till sjelsstyrelse och till att genon ör ett fritt valdt råd, hvilket är allena styrande på sitt område, ordna sin polis, sina finanser rsitt undervisningsväsen och utöfningen af sir samvetsfrihet. Bevakningen af Paris anför u I tros uteslutande åt nationalgardet, hvilket ut I göres af alla tjenstdugliga. — Det är väl d — we af de förluster, eom nationalgardet undergätt,