Göteborgsposten – 14 april 1871, sida 2

DD tillon, Hd så mycket, all unsurgenternå 101lorat hela sin derutantor befintliga artilleripark. På vestra sidan underhöllo regeringstruppernas batterier från Mont Valörien, Neuilly och Courbevoie en stark eld mot insurgenternas batterier innanför Maillotporten och vid les Ternes, en stadsdel innanför den yttre vallgördeln kring Paris och igränsande till den vackra parkanlaggningen Monceaux. Striden vände sig på denna sida om Boulognerskogen och Asnicres. Någon underrättelse om stridens utgång föreligger ännu icke, då detta nodskrifves; men man bör kunna antaga, att insurgenterna ej förmått hålla sig fast i Asnicres, som måste lida ohyggligt af elden från Courbevoie. Jules Favre säges hafva erhållit den tyska regeringens tillåtelse att ytterligare öka besättningen i Paris, hvilken nu fär bringas upp till 150,000 man. Detta medgitvande kunde så gerna ha följt genast, ty det borde varit tydligt, att Tyskland endast i den lagliga franska regeringens stärkande kan ha någon utsigt till art få fredsvilkoren utförda; men å andra sidan säges det, att Cluseret öfverraskar verlden med organisationstalang och påstår sig kunna bringa nationalgardets styrka upp till 200,000 man, om man dröjer länge med ett starkt angrepp. Preussen träffar sina förberedelser, för den händelse att upproret icke kan snart undertryckas. Den tyska garnisonen i St. Denis har sålunda förstärkts med 2000 man af det preussiska gardet. I sjeltva Paris tilltager terrorismen i en nästan förfärande grad; och prestförföljelsen griper isynnerhet starkt omkring sig. Den nyligen häktade abben Duguerry, prest vid Madeleinekyrkan, har aflidit i följd af den misshandling, för hvilken han varit utsatt. Det hat, som denne andlige ådragit sig hos kommunens anhängare, härrörde helt säkert till stor del derifrån, att han varit den kejserl. prinsens religlonelärare och biktfader. Också en ädel hämnd! Insurgenterna framträngde i Måndags genom Boulognerskogen och togo i staden Boulogne municpalråden till fånga samt skickade dem såsom gisslan till Paris. Mairen lyckades likväl att rädda sig genom flykten. I Onsdags väntades en transport af 25,000 franska krigsfångar från Tyskland till Versailles. Från Paris skrilves till Daily News, att general Henry, som sades vara fången, på Vendomeplatsen undertecknar besallningar såsom stabschef. Frimurarelogen i Paris har utfärdat ett manifest till Kommunen och nationalförsamlingen om att hejda blodsutgjutelsen. D. 6 d:s skrifves från Paris till LIndep. belge : Samtidigt med det kommunen återkallar till lif de värsta minnena från skräckperioden, har den utfärdat en proklamation till industriidkarne, detaljhandlarne och arbetarne, ja, tillochmed till tänkande medborgare, för att skildra för dem, hvilken guldålder som skall inträda, om kommunen afgår med segren, och intrycket häraf sökes ytterligare stärkas genom en skildring af alla de förfärande följder, som det närvarande snyltregementet i samhället åstadkommer. De förbigående läsa under tystnad dessa plakater, hvilka nästan ingenstädes sönderrifvas. Paris liknar i detta ögonblick en utdöd stad, i hvilken mumier vandra omkring. En aunan proklamåtion, som utfärdats till departementen, hvimlar af de häftigaste skällsord mot nationalförsamlingen. Den är undertecknad at Pyat och Delescluze, hvilka förklara, att kommunalrådets medlemmar ej ha någon annan afsigt, än att betrygga Paris kommunala sjelfstandighet. Det är svårt att förstå, huru det kan härmed låta sig törenas, att kommunen sökt sätta sig i förbindelse med de främmande kabinetten. Gatan kan möjligen förklaras deraf, att centralkomitn allt mera tager makten från kommunen. Arresteringarne fortsara och anslås till 2000, hvilket dock helt säkert är en öfverdrift. Säkert är ätminstone, att många, som man utan vidare låter arrestera, åter torsattas på fri tot Det finnes emellertid en del fångar, hvilka man till intet pris vill losslappa. Till dem höra erkebiskopen af Paris och abbåö Duguerry (nu död); man hade äfven tänkt hakta abb6 Duguesnay, prest vid Laurentiikyrkan, men tvekade likval på grund at den popularitet, som denne andhge åtnjuter. B and de haktade, som man bestämt nekat att lösgitva, finnes äfven Dardenne de la Grangeve, hvilken under kejsardömet utgaf en litografierad s. k. generalkorrespondens för provinserna. Hans cell ligger emellan Ass) s och erkebiskopens celler ... D. 6 på etterm. blefvo de nationalgardister, som fallit under de sista dagarnes strider, begratna med stor pomp och ståt, men allmänheten visade den fullständigaste likgiltighet för denna högtidlighet. D. 7 dennes skrets det till samma blad från Paris: Avenir National beräknar, att genom de tomrum, som på grund af atskedstaganden ur Kommunen inträdt derstädes, endast ?a:delar af densamma nu förhandla, och en ny följa af afskedstaganden bebådas. . Journal Officiel för i dag berättar, att hrr Ranc och Ernest Letövre tagit afsked; den senare är en elegant och biluad man, som icke längre kuunat behålia ett mandat, hvilket man förvånats öfver, att han någonsin ötvertagit. Han har protesterat mot haktningen at hr Veiguault, utgitvare af tidn. Le Bien publicÖ. I natt har man ursinnigt slagit generalmarsch och låtit trumpeten ljuda i Vaugirard, för att öka insurgentarmön. Denna rap, el har endast varit af mycket ringa verkan, fastan Vaugirard är ett slags Belleville i vestra aelen af Paris. Den revolutionära anuan har stigit så, att nationalgardisterna måst fälla bajonett mot män och isynnerhet qvinnor ur folket, hvilka förolämpade och ville sönderslita fångarne, som man sade vara forna stadssergeanter. Det är således icke i Versailles allenast, som man är utan barmbertighet mot försvarslösa personer. Lugnet är i dag ännu djupare i Paris, än det varit under de sista dagarne. Det har tillochmed nästan en karakter af somnambulism. Det säges enstammigt, att ingenting kan vara värre, än den belägenhet, hvari Paris t. n. befinner sig. Då reaktionen herrskar, kan den leua till friheten. Den ställning, hvari vi befinna oss, måste, om den förlänges, leda till den mest frenetiska reaktion.