Göteborgsposten – 14 april 1871, sida 2

regeringen. Han synes fördöma hela det nu rasande ohyggliga borgerliga kriget och frågar med en ton, i hvilken ligger en förfärande klang: Hvem ansvarar för den gräsliga manspillan, som nationalgardet och äfven fredliga medborgare i Paris ha gjort? Det skall finnas en hemlig makt, må dess innebafvare framträda i öppen dag och ansvara för hvad som sker! Rochefort vill ha en ny plebiscit i Paris, hvilken skall afgöra öfver, huruvida det borgerliga kriget skall fortsätas eller icke. Han uppträder äfven emot de dödsdomar, som man nu så snabbt afkunnar i Paris och tager uppbrännandet af den förut omnämnda guillotinen till utgångspunkt, sägande: Hvartill tjenar denna auto-da-fe på rättvisans timmer, om vi, under det vi förstöra schavotten, bibehålla dödsstraffet, med den enda skilnaden att guillotinen ersättes af chassepotgevår et? Fransmännen äro ena besynnerliga varelser. De äro alla ense om att proklamera det menskliga lifvets okränkbarhet, men denna okränkbarhet består i förklaringen, att ingen, hvad kön han än må tillhöra och hvilket brott han än må ha begått, skall hädanefter manas till att klättra uppför trappstegen till den olycksdigra maskin, som lånat sitt namn af dokter Guillotin. Det synes deremot vara öfverenskommet 0ss emellan, att det icke kan kallas en kräukning af menniskolifvet, om man ställer upp en person mot en mur och slungar tolf kulor i kroppen på honom. Afrättningsstället bekymrar oss icke, det är på sjelfva afrättningen vi tänka. Om man skulle välja mellan geväret och guillotinen, så tror jag tillochmed, att jag skulle föredraga denna senare. på grund af slutförberedelserna, hvilka fordra en viss tid, under det att ingenting utplånar så snabbt som ett gevär en medborgare ur de lefvandes antal. Det förfärliga krig, vi utstå, bekräftar endast alltför ovedersägligt sanningen af hvad jag här säger. Hvad vi vilja, är icke schavottens uppbrännande, utan dödsstraffets upphäfvande. Slår inför eländet samvetet hr Rochefort, som likväl haft så stor del, ja, sjelf till väsentlig del framkallat de nu timade skräcktilldragelserna, hvilka i grunden endast äro konseqvenserna af hvad han varit med om att anlägga, frukterna af de frön han utsått? Häromdagen spred sig i Versailles ett rykte om, att regeringen derstädes underhandlade med insurgenterna. En deputation afsändes från nationalförsamlingen, för att begära en förklaring af Thiers, som svarade: On ne parle pas avec des gens sur lesquels on tire; on ne traite avec eux queå coups de canon. På grund af derom gjorda framställningar från köpmännen i Paris, har man 1 Versailles samtyckt till att låta en posttjensteman i Passy, Auteuil eller någon annan af Paris förstäder emottaga en brefpacke trån Paris. Hr Regnier, den person sem ledde underhandlingarne med Bazaine i Metz, de der följdes af general Bourbakis afresa till Eogland, har blifvit häktad i Versailles. I Paris har bildats en ny kår, som kallar sig Paris hämnare. Medlemmarne deraf bära grå uniform och skola särskilt användas för skärmytslingar. Från Paris telegraferades d. 7 d:s kl. 11,30 f. m.: 3000 man äro inhysta i kasematterna i fästet ISSy, 2000 i fästet Vanves, mellan 3 och 4000 i sjelfva Issy och de kringliggande hyddorna. Bevakningen af löpgrafvarne är bibehållen på samma fot som under belägringen af Paris, i det att de franska löpgrafvarne hällas besatta af insurgenterna och de af preussarne gräfda äro i Versaillertruppernas händer. Insurgenterna förblifva på defensiven; endast nigra sriskyttar våga sig ibland bortom förskansningarne, sålunda blottställande sig för en fientlig eld. Chåtillonplatån har från tidigt i morse varit töremål för en stark rekognoscering af insurgenterna. Begagnande sig af mörkret hade 8 bataljoner, 3,500 man, samlat sig i löpgrafvarne. Kl. 4 på morgonen marscherade denna kolonn ut och besteg platån, men några på vägen från Chåtillon till Clamart uppställda mitraljöser bragte oreda i deras leder och tvang den att draga sig tillbaka; den återvände till löpgrafvarne, efter att ha förlorat 7 döda och 20 sårade. — Det är väl denna i början lyckliga rekognoscering, som föranledt insurgenternas förklaring, att Chåtillon-platån blifvit återtagen at dem. De maktegande i Paris.