Göteborgsposten – 12 april 1871, sida 1

barnet, som varit klent till sin kroppskonstitution, i makarne Erikssons vård och sedan först på aftonen återkommit, då gossen på högra sidan at hufvudet haft en stor kula, om hvars tillkomet hustru Eriksson berättat, att då hon längre fram på f. m. gått ut, hon lemnat barnet på en soffa i rummet, der ingen annan än hennes man och deras 15 månaders gamla gossebarn befunnit sig; då hon efter en timmas bortovaro återkommit hade mannen och gossen sutit i samma soffa, samt gossen då haft nyssnämnde kula i hufvudet. Sedan d:r Settervall blifvit rådfrågad och ordinerat kalla omslag för barnet hade bulnaden efter 8 dagar öppnat sig och barnet afförts till sjukhuset, der det sedermera aflidit. Hon sade sig förut ha bemärkt att barnet haft blånader vid ögonen och ena örat, hvilket sades ha blifvit det tillfogadt af makarne Eriksson, samt att Eriksson en gång, då barnet skrikit mycket häftigt sagt, att om det icke hölle sig tyst han skulle slå det i väggen, så att det störtade. Eriksson förklarade, att han ifrågavarande dag, då han lemnats ensam med barnen, genom förtärande af starka drycker kännt sig sömnig, men icke rusig, och lagt sig att sofva, samt icke vaknat förrän hustrun hemkommit, hvilken han då insläppt i rummet. Gossen hade då befunnits sittande å samma ställe som förut, men haft kräkningar och en kula i hufvudet. Han kunde ej förklara det annorlunda än att hans eget barn med en i rummet varande eldtång, under det han sof, slagit Svenssons gosse, och förnekade att någonsin ha fällt ofvannämnde yttranden eller misshandlat barnet. Hustru Eriksson vitsordade enkan Svenssons meddelade berättelse. Hon sade sig endast veta att hennes man en gång fattat Svenssons gosse vid armen för att tysta honom, men hade aldrig hört honom fälla några hotande uttryck. D. 21 Mars hade han möjligen varit något drucken och vid hennes återkomst sofvit så tungt, att hon haft svårt att få honom vaken och öppna dörren. Barnet hade då haft nämnde svulst i hufvudet och på golfvet låg en eldtång, som Erikssons barn förmådde bära, hvarmed hon förmodade att hennes barn skadat Svenssons. Vid i går hållet förhör förnekade Eriksson all kännedom härom samt bedyrade sig aldrig misshandlat gossen. Obduktionsprotokollet upplästes, och hvaraf framgick, att gossens död förorsakats af ett starkt och våldsamt slag, så att inflammation utbredt sig i hjernans hinnor och ett större hål ihjernbenet förefanns, hvarur stor varymnighet framkallats. Vid detta protokolls uppläsande föll modren i häftig gråt och afsvimmade samt måste föras ut ur salen. Ett vittne, hustru Lindqvist, hade föga att säga utom att hon ansåg omöjligt att Erikssons barn kunnat lyfta ifrågavarande eldtång eller dermed skada Svenssons gosse. Målet remitterades till rådhusrätten och Erikscon förklarades skyldig att träda i häkte. d— —