Påskhelgen har förflutit i allsköns stillhet. Såväl Påskdagen som Annandagen utmärkte sig för en, om ock något kylig, likväl särdeles vacker väderlek, som utlockade ofantliga skaror af promenerande, hvilka dock den allmänt och inom alla klasser anlagda drottningssorgen berötvade den vid denna tiden på året vanliga, pittoreska anstrykning, som fraicha vårtoiletter förläna. Kyrkorna voro båda dagarne uppfyllda af åhörare, ej minst katolska kapellet, som Påskdagen, då sång utfördes vid gudstjensten, var ötverfylldt. Å Nya Teatern gats Påskdagen en högst intressant vokaloch instrumentalkonsert, dervid svenska damqvartetten medverkade. Det rykte, som föregått qvartetten, efter dess uppträdande dels å andra orter i Sverige dels i Köpenhamn, hade denna gång ej öfverdrifvit: klangfulla, sympatetiska röster, en aldrig svikande renhet i intonationen och en beundransvärdt fint nyanserad ensemble göra qvartettens prestationer till en sällspord musikalisk njutning, som ingen vän af själfull och konstnärlig sång bör försumma. Annandagen gass Frihetsbröderna för fullpackadt hus; genom m:ll Söderbergs iråkade heshet måste flera af operettens vackraste nummer uteslutas. Hr Hafgren och m:ll Wiborg inropades. I morgon gitves 11:te abonnementsrepresentationen, då Så tuktas en argbigga uppföres och damqvartetten, som vid sitt törsta uppträdande rönte ett entusiastiskt emottagande, medverkar för andra gången. Afvev Cirkus Salamonsky, som Påskdagen gaf en och Annandagen två töreställningar, gjorde goda affärer. Natten till Annandagen iakttogs här ett starkt norrsken som i utsträckning, utbållighet och briljant färgspel öfvergick allt som under den forflutna vintern i den vägen härstädes skådats. Först då morgonen grydde upphörde det att sända sina flammande strålar öfver firmamentet.