besöka mig när han behagar. Jag försäkrar er att jag tilllåtit hans besök endast af ren godhjertenhet och nu vill jag göra ett slut på dem. Hon satte sig vid sitt skrifbord och skref till mr Coventry. Då hon slutat räckte hon brefvot till Henry. Han tog det i handen, men tvekade. — Hvad verkan skall det ha? frågade han. — Att han aldrig besöker mig mera förrän ni och jag äro gifta eller öppet förlofvade. Hvarför läser ni det ej? — Jag vet ej; det är mig litet motbjudande. Synes mig omanligt. Jag litar på ert ord. Grace blef förtjust häraf. — Ah, sade hon, j:g har valt det rätta sättet. Han kysste hennes händer och hon sade honom att han ej kunde föreställa sig hvad hon skulle göra för honom, långt mer än han skulle göra för henne, påstod hon. Detta förnekade han och hon förklarade då att hon torde komma att sätta honom på prof redan samma dag. De voro så lyckliga tillsammens, tiden flög bort obemärkt och klockan blef tre innan Henry kunde slita sig derifrån, ehuru han visste att han behöfdes vid verkstaden. Han gick ut genom porten strålande af lycka och Coventry, som var färdig att digna ner af trötthet, läste triumfen i hans ansigte. Det blef då hans tur att känna bittra hjerteqval. Han väntade dock ännu en stund och förnyade derefter sitt besök. — Ej hemma, Henry tittade in till sin mor på vägen till verkstaden och omtalade för henne huru älskvärd Grace denna