TLtt I ThoOrsdags unganget telegram, som berättade, att insurgenterna natten mellan Tisdagen och Onsdagen gjort ett nytt försök att sramtränga till Sövres, men blifvit åter tillbakakastade, antyder äfven, att deras hela center i Måndags icke varit synnerligen starkt i elden, om den ens framträngt. Dock är det möjligt, att en del af centern kommenderats mot Meudon, för att bemäktiga sig dervarande ordningstruppers batterier, hvilka annars kunde bli farliga för hutvudstyrkan, hvars flank de kunde angripa. Men här stötte den på en brigad under Lamairequise (?) och en del gensdarmeinsanteri, hvilka kastade dem tillbaka med stor förlust och afskar återtåget för en del vid den nära Sövres delägna byn Chaville, vid hvilket tillfälle Flourens kanske skjutits, om denna endast af Daily News korresp. berättade notis är sann. Insurgenternas venstra flygel tyckes hafva försökt ett framryckande i tvenne kolonner. Den ene under igeneral Henri från fästet Montrouge mot Fontenaye aux Roses, som ligger rakt söder om Montrouge och vid stora chaussÅen, från hvilken ännu något längre söderut en annan chausse går i vestlig riktning till Versailles, som således skulle angripas samtidigt från alla de tre chausscer, som från Paris föra till denna Ludvig XIV:s stad. Denna insurgentafdelning stötte dock på amiral Pothuan, som med sina marintrupper gaf dem ett varmt emottagande och mot slutet af dagen dref dem i oordning mot redouten Chatillon. Den andra afdelningen af vensta flygeln hade under tiden ryckt ut från fästet Vanves, bemäktigat sig redouten Chatillon och der förskansat sig samt, efterlemnande folk för att underhålla förbindelsen med andra afdelningen, ryckt vidare till redouten Clamart, hvarifrån ordningstrupperna vid Meudon våldsamt beskötos af insurgenternas artilleri. Ännu då detta nedskrifves, har ingen underrättelse ingått, som gifrver vid handen, att insurgenterna måst lemna sin ställning i Clamart, som ligger rakt söder om fästet ISsy och straxt öster om Meudon, der ordningstrupperna ha sitt artilleri. Emellertid framträngde amiral Potbuan under natten från Fontenaye aux Roses mot Chatillon, der insurgenterna fattat fast fot. Redouten togs med storm och Henri måste med 2.000 man ge sig tilltånga samt fördes jemte dessa till Versailles, under det befälhafvaren öfver insurgenternas hela venstra flygel, ge: neral Duval sköts i redouten. Efter Chatillons stormande marscherade Pothuan på Clamart. De dervarande insurgenttrupperna måste, om de icke hunnit att draga sig tillbaka, gifva sig på nåd och onåd, ty de skola afskäras af ordningstrupperna från Meudon och Chatillon, isynnerhet sedan centerns nya försök till framryckande mot Sövres misslyckats. Insurgenterna underhålla från fästena Issy och Vanves en häftig artillerield mot Chatillon, hvilken dock skildras från Versailles såsom varande utan verkan. Dessa motgångar ha likväl icke nedslagit kommunregerirgen i Paris. Hon har helt enkelt kallat alla ogifta män i hufvudstaden mellan 17 och 35 år under fanorna, tör att drifva dem emot ordningssrupperna, eller ätminstone göra motstånd mot dessa, ifall de skulle vilja bjuda till att inränga i Paris. Man tror likväl, att Thiers endast i yttersta nödfall skall vilja vedervåga försöket af en törbutrad barrikad kamp, som då måste följa. Barrikader uppkastas neml. på alla punkter af Paris och bestyckas. Några mena, att Thiers vill tvirga Paris eller rättare pöbeln i Paris till att guva sig genom den fullständiga brist på lilsmedel, som oundvikligen måste inträda i följd af förhållandena, ätven om regeringen afhåller sig ifrån att göra något för stadens spärrande itrån tillförsel. Klagoropen från den undertryckta delen af pariserbefolkningen äro således berättigade, och deras utsigter för framtiden de beklagansvärdaste, om detta tillstånd skall komma att fortfara ännn längre, I Marseille synes ordningsmakten nu vara stadgad. Läsaren torde erinra sig, att en af pariserkommunens emissarier der en dag arrangerade en revolt. Nationalgardet reste sig. bemäktigade sig pretekturbyggnaden, fängslade myndigheterna och utropade Åla commune, under det att ordningstrupperna, som funno sig vara underlägsna, drogo sig tillbaka till en liten stad i närheten af Marseille, dit de kallade till sig förstärkningar af pålitliga trupper. D. 4 d:s återkommo de dock tili Marseille, bemäktigade sig bangården samt ryckte derefter in i staden mot pretekturen. Denna byggnad hade af de röda omgifvits med barrikader. Dessa beskötos våldsamt af trupperna, hvarpå insurgenterna slutligen måste gifva sig efter stora förluster, då prefekturen besattes och de lagliga myndigheterna frigåfvas samt återinsattes i utöfningen af sina funktioner. Här är således ordningen nu faktiskt återupprättad. Inom kommunregeringen i Paris råder söndring. Några och tjugo af dess medlemmar ha, sannolikt ryggande tillbrka för ansvaret för de svåra följderna, utträdt ur denna regering. Assy, den bekante medlemmen at Intertionala Arbetareföreningen, som synes på sista tiden ha fått ögonen öppna för att arbetarne skulle minst vinna på den riktning, den revolutionära rörelsen tagit, säges tillochmed ha blifvit häktad af sina kamrater. Kommunens tidningar ha inledt angreppet mot Versailles med de våldsammaste antäktelser mot nationalförsamlingen, denna