Göteborgsposten – 6 april 1871, sida 3

len akrobat. Om vintrarne körde Thure Hansson sedermera postvagnen mellan södra bangården och posthuset och om somrarne var herr Millins santipod i Mosebacke. Han ville likväl stiga högre i verlden, och efter att länge hafva sett flugor ialla möjliga storlekar, blef han så betagen deraf, att han ville blifva flugmenniska. Ian ville komma högt i verlden, och med att gå i taket ansåg han sig hafva uppnått all konstnärlig höjd. Han kom till kinesen Arr-Hes sällskap, och besökte med detta, under namn af Thourå6, Sverige, Norge, Tyskland och Italien. På återvägen hände honom dock ett miesöde, hvarom vi nyligen hafva läst i tidningarne. I Triest nedföll han nemligen från en svindlande höjd — det brukar så hända med dem, som plötsligt komma för högt i verlden (se Napoleon III m. fl.!). Afven flugmenniskor kunna falla, och, liksom nämnde f. d. kejsare, steg Thure Hansson upp som en sol och föll ned som en pannkaka.