Göteborgsposten – 5 april 1871, sida 2

föremål, af kasserade sommarhattar, snedgångna skodon, tomma flaskor och buteljer! IIvilka molnskyar af dam, hvilka guirlander af spindelväf! Ni, älskvärda husmödrar, som vaka öfver att edert hem är fint och städadt som ett dockskåp, ända uppifrån stora salongen till kökstrappan. I insen ganska lätt att det ofvan sagda uteslutande afser den klass af menskliga varelser, som danskarne expressift kalla Pebersvende, d. ä. de ogifta individer af det manliga slägtet, som, det kunna deras larer och penater nogsamt iotyga, bli mer än menskligt inpepprade af dessa lifvets vandrande poppardosor, som kallas städerskor och borstaro. Bland dessa osälla dödliga är utan tvifvel den afdelning lyckligast, som kan utbrista med den vise: Omnia mea mecum porto, Lallt hvad jag eger, bär jag med mig, som kan ta sin nattsäck i den ena handen och sitt hattfodral i den andra och derefter helt trankilt skudda stoftet från sin förra bostad af sina fötter och helt gladeliga marschera in i den nya. En dylik afundsvärd yngling gör sig vanligen aldrig besvär att tänka på hvad hans bostadsfrid tillhörer förr än i allra sista stunden, så der bortåt den 31 Mars eller 1 April. Då, men icke förr, börja hans ögon löpa genom tidningsspalterna, med särskilt fästadt afseende på rubriken: Utbjudes Hyra. Den mest lockande annons, de mest ljufliga förespeglingar om kvacker utsigt, reel gata, solsidan o. 8. v. ega för honom intet intresse för så vidt ej bland dem äfven förekommer epitetet möbleradt. Under dessa sina studier kan han emellertid träffa på rätt lustiga saker. So här tv. ex:: N:o 1. En skomakare, som arbetar för verkstad, kan få bo och hafva verkstadsplats och en ungkarl kan få bo trefligt hos ett barnlöst folk. :0 2. Tvenne hyggliga ungkarlar kunna få inflytta till en enka, då anmälan göres etc. :0 3. En ungkarl eller ett hyggligt fruntimmer kan få inflytta till ett dylikt (?) uti huset N:o etc. Efter mycket spring hit och dit, efter att att ha lupit upp för tillsammanlagdt minst lika många trappsteg som Vendöme-kolonnens, efter att ha blifvit narrad upp på vinden och derifrån ner i källarevåningen, efter att ett tjogtal gånger ha fått höra redan uthyrdtoller här finnas inga rum, men kanske nästintill, får han slutligen i ellofte timman, eller med andra ord, just vid det laget som hans efterträdare i den gamla lokalen höres stampå af otålighet i trapporna, korn på en lägenhet som passar honom och gör derpå sitt intåg deri med lika stort pomp och majestät som tyskarne tågade in i Paris. Några timmar derefter vräker han sig helt beqvämt i soffhörnet i sitt gladt och ljust möblerade rum och tycker, att han aldrig bott så bra förr. Stackars unge man, som tror att det är nog med ditt eget tycke. Nu återstår, tvärtom, det allravigtigaste: hvad folket säger om din nya bostad. Ty det är nu en gång så, folk anser sig odisputabelt ha rättighet att lägga sig i dina angelägenheter när du sitter i ditt hus, när du går uppå vägen, när du nederlägger dig och när du uppstär, när du flyttar in i verlden och flyttar ur den, följaktligen äfven då det gäller din Åflyttningi vanlig, alldaglig bemärkelse. Tycker solk att du bor för beqvämt heter det genast: Sådant slöseri! Inte har Jan råd att bo så magnifiskt, bor du deremot.så enkelt som dina tillgångar föreskrifva dig, låter det så här: En sådan knusslare! Att bo som en torpare, jo den måtte bli rik med tiden! Erik Bögh har i en ny serie af sina ypperliga teckningar ur hvardagslifvet: Jonas Tvermoses Agrelser bl. a. meddolat följande Olelbara anvisning till att försäkra sig om Folks mildaste omdöme — för hvar och en, som sätter detta öfver sitt eget. Oaktadt den bittra satiren i denna anvisning skall det utan tvifeel ej undgå läsaren, att här i toorien finnes uttryckt ett sätt att vara, en lefnadsvishet, som ej sällan möter oss i praktiken. Receptet lyder i sin helhet så här: Gör så litet som möjligt för folk! Ju mindre du gör för dem, ju mindre vänjer du dem att fordra och ju mindre fordran de ha på dig, desto mera sätta de värde på, hvad du gör. Tag aldrig parti för någon! Du kan aldrig taga något eller någon i försvar utan att angripa något annat eller några andra. De angripna gör du till fiender och de försvarade bli ej dina vänner. På din egen sida skall du få ovänner framför dig som beskylla dig för feghet, ovänner bakom dig som lasta ditt öfvermod och ovänner på båda sidor, som harmas öfver din bårdnackenhet, när du ej vill gå ifrån din öfvertygelse. Å andra sidan skola dina motståndare icke medgifva att du har någon öfvertygelse. Kan segren medföra några fördelar för dig, beskyllar man dig att strida af egennytta, lofvar den endast ära, heter det att fåfängan varit din driffjeder, och kan man på förhand se att du endast kommer att göra lönlösa uppoftringar, skall man deri se ett bevis på att du drifves framåt af fanatism, hämndlystnad eller hätskhet. Fördenskull tag aldrig parti för någon! Pålag dig aldrig något ansvar, som du kan undrika! Misslyckas ditt värf, skola alla skulden derför drabbar, vältra den öfver på dig. Går deremot allting förträffligt, skall hvar och en, som seglat i ditt kölvatten, ta brorslotten at äran och åt dig reservera förebråelsen för att det icke gick ännu bättre! Gif aldrig råd! Folk följer dem endast till hälften och när de på grund deraf komma till korta, skola de i alla fall ve dis hela skammen till tack. :