Göteborgsposten – 5 april 1871, sida 1

Råttegängsoch Polissaker. Poliskammaren. Inbrottsstold. Vinhandlaren J. Nilsson, boende i huset n:o 23 vid Kronhusgatan, hade till detektiva polisen anmält, att dagarne mellan d. 23 och 24 Okt. sistl. år ur en olåst byrålåda i hans bostad på obekant sätt bortkommit en guldring, samt d. 30 eller 31 sistl. Mars å vinden i nämnde hus genom inbrott, dervid hänglåset blifvit frånbrutet, olofligen tillgripits en ljusgrå och en blå yllekjol, en grön ylleklädning, en gredelin kjol och en svart sidenkofta. För dessa tillgrepp misstänktes och anhölls ogifta qvinspersonen Anna Christenson, hvilken äfven vid anstäldt förhör erkände sig hafva begått ifrågavarande stöld af guldringen, då hon i Oktober månad omkring 14 dagar vistats hemma hos vinhandl. Nilsson, samt pantsatt den hos pantlånaren A. G. Johansson. Samma dag hon anhölls hade hon jemväl omsatt pantsedeln. Lördagen d. 1 d:s på f. m. hade hon uppgått å vinden i det hus Nilsson bebodde. Vindsdörren hade ej varit låst, utan endast en krampa hängt i haspen. Hon hade då tillgripit ofvannämnde klädespersedlar, hvilka hon belånat hos åtskilliga pantlånare äfvensom å allmänna pantlåneinrättningen, samt användt penningarne till mat och inlösandet af en kofta från sistnämnde inrättning. Vid i går anstäldt förhör vidgick Anna Christenson stölderna, införpassades till cellfängelset och målet remitterades till rådhusrätten. Från Landsorten. Dubbelmordet i Attarp. En person, som misstänkes hafva begått denna hemska, af oss förut omtalade ogerning, blef i Onsdags häktad och införpassad till Kristianstads länscellfängelse. Han är, säger Kristianst. bl., till yrket skräddare och heter Sven Svensson. För åtskilliga år sedan tilltalades han för mord å sitt eget barn, men ehuru fullständig bevisning om att han begått detta brott lär ha förebringats, blef han dock frigifven, emedan han, såsom varande mindre vetande, ansågs icke vara fullt tillräknelig. I allmänhet är hans lynne fortfarande besynnerligt och i rusigt tillstånd är han särdeles vild. Han har varit gift två gånger; första hustrun blef mormon och rymde till Utah, och med den senare hustrun, som ännu lefver, lär sammanlefnaden ha varit allt annat än god. Huruvida han verkligen är den skyldige, är ännu svårt att afgöra; säkert är att han åtminstone hittills icke kunnat förmås erkänna det.