Göteborgsposten – 3 april 1871, sida 2

med säld bajonett och skarpladdade gevär. Alla butiker äro stängda. Enligt Neue freie Presse diskuterar man nu åter i Ryssland lifligt frågan om en allmän slavkongress, på hvilken frågorna om absolutism och federalism skola bringas till afgörande. Såsom samlingsställe nämnas Warschau och Moskwa. I Calatonien, Italien, agiteras för en universalrepublik. Det berättas från Berlin, att Bismarck ämnar bereda verlden en ny öfverraskning: neml. att indraga alla Tysklands diplomatiska beskickningar i utlandet. Förmodligen för att låta dessa uppenbara representationer i stället följas af hemliga agenter. Den ln ternationala Arbetareföreningen håller nu sammankomster i Verviers. Belgien, Hon debatterar frågan om bildandet af en allmän understödskassa för arbetarne i alla länder. I Förenta Staterna motser man med nyfikenhet följderna af Sumners aflägsnande från ordförandeplatsen för den permamenta femmannakomitt, som senaten tillsätter, för att öfvervaka regeringens yttre politik. Sumner har i allt motarbetat regeringen och vållat Grant de största bryderier. Presidenten har förklarat sig icke kunna fortfarande bevara den stora republikens värdighet, om han skulle hämmas af denne sin fiende. Sumner måste också vika. Upproret i Algeriet. Hittills har idet lyckats den franska regeringen att hemlighålla det i Algeriet utbrutna upproret. För närvarande bar likväl detta uppror tagit sådana dimensioner, att dess vidare förhemligande blifvit omöjliggjordt. Redan under det tysk-franska kriget syntes uppresningen vara i tilltagande och de från södra departementen dit afsända motsträfviga mobilgardesbataljonerna, torde väl icke ha varit försedda med tillräcklig materiel att undertrycka den till en början sannolikt obetydliga rörelsen. Underrättelsen om de tyska segrarna ha dock hos araberna minskat tron på fransmännens oöfvervinnelighet och i Atlasbergets aflägsna dalar uppväckt tanken, att tiden nu vore inne, att afskudda sig oket. Då efter fredsslutet äfven egums återvände, skildrade för sina landsmän striderna vid Loire, Sarthe och Lisaine och berättade dem, att de sjelfva genom att hugga in icke lyckats uppehålla de flyende franska bataljonerna, huru deras tillrop at låches, frangais, låches! icke uträttat något och den gamla franska hederskänslan icke nu stod att väcka, då måste hos hvarje vildt folkslag den franska nationens prestige totalt vara förlorad. Omedelbart efter öfverenskommelsen om fredspreliminärerne mellan Thiers och Bismarck inskeppades en del af Faidherbes arme i Dunkerque till Algier. Redan denna omständighet, att, innan nationalförsamlingen antagit fredsvilkoren, trupper afsändes till nyssnämnde koloni, tydliggjorde ställningens kinkiga karakter. Att denna för närvarande i ännu högre grad förvärrats, inhemtas af följande bref från Algier af d. 19 Mars, hvilket blifvit infördt i ÅJounal de Geneye. Insurrektionen, skrifver tidningen, är i södern utsträckt på hela linien och stammarne uppresa sig på alla håll med en förvånande kraft. Orsaken till upproret är att söka i en Marabuts profetia, att år 1871 alla Ronmis skola lemna Algier eller blifva trängda i hafvet. Sidi Mokrani, en af de förnämsta höfdingarne i provinsen Constantine, har öppet förklarat Frankrike krig. I spetsen för 40,000 araber har han kastat sig öfver Medjanas stammar, håller redan hela den södra delen af provinsen besatt och står blott 25 lieues från Algier. Mokrani har för öfrigt handlat helt och hället som en gentleman. Han har tillbakaskickat sitt hederslegionskors och sin sista qvartalspension till Bodjen i Bu-Areridj. Han är sportman och har tiibringat flera år vid exkejsarens hof. Mokrani är 45 år gammal, egare at två millioner räntor samt har god kännedom om Frankrike. Han söker för närvarande att egga kabylerna till uppror. Af denna orsak söker man att strängt bevaka den berömde Bu Quaz, den store Bach Aga af Kabylien, emedan man fruktar att han ämnar förena sig med Mokrani. Bu Quaz måg, Ben Eddi Cheriff, har anländt till Algeriet med hela sin Smalah, sina hustrur och tjenare, för att derifrån bege sig till Damascus, hvarest Abd-el-Kader uppehåller sig. Ben Eddi fruktar nemligen, att i sin hembygd blifva komprometterad at insurrektionen. Om 4 dagar komma 2 divisioner med 4 brigader att aftåga från Algier för att omringa Stora Kabylien öfver Bougie, Sctif och Aumale och sålunda afskära stammarnes förening?. Ett i Moniteur de VAlgerie af d. 19 Mars infördt bref från Constantine bekräftar underrättelsen, att Bach Aga af Medjana anslutit sig till upproret, hans skaror voro redan anfallsfärdiga och hotade d. 16:de Bodjen af Areridj. Hans Ågums har redan uppnått lantgärden Budinet. Afven Alger francåise af d. 19:de bekräftar ofvannämnde underrättelse, men tror dock, att den af upproret hotade staden Setif är besatt af 500 soldater och att 3,00 män derstädes äro i begrepp att rycka fram. Denna tidning säljer äfven huden innan björnen är skjuten, i det det den föreslår, att lita använda Mokranis 200,000 hectarer jord, belägna i Algeriets fruktbaraste sträckor, till colonisationsändamäl. Om det nu äfven vore sannolikt, att fransmännen bli herrar öfver insurrektionen, måste man dock å andra sidan betänka, hvilken uppmuntran tilldragelserna i Paris utöfvat på araberna. Dessutom eger Frankrike för närvarande ingen arm6, med hvilken det kan upprepa Constantinees och Islys dagar och ingen general, som lik Bugeaud förstår att föra kriget, isynnerhet i bergstrakterna. Tilldragelserna i Saint Etienne. St. Etiennees tidningar berätta härom följande: Fredagen d. 24 Mars kl. 4 e. m. infunno sig några män i asylen vid gatan la Vierge för att förberada då gorefägag varanda harmhoerfishafssvmfrar för