Ilvarjehanda. Ett fasansfullt elände. En läkare London, d:r Robert Brett, har nyligen i Times infört en skritvelse, som aflslöjar högst sorgliga förhållanden bland de fattiga, som angripits at kopporna. På hela denna mörka tafla tinnes det blott en ljus punkt och det är den berättelse, han ger om en liten flock -Sisters-, som helgat sig åt de lidandes tjenst. Det första exemplet, han framdrager, är hos en skomakare, hvars iyra barn blitvit angripna af kopporna och som derföre förlorade sitt arbete. Saväl ban som hans hustru bletvo till den grad utmattade af nöd och försakelser att de båda mycket häftigt insjuknade. Två af barnen dogo och då begrafuingssällskapets agent kom för att bortföra liken, sågo de båda andra, ännu lefvande små så förfärliga ut och liknade i så hög grad de döda, att han var nära att taga fel på dem, då i detsamma ett af de lefvande barnen förskräckt utropade: ÅAck, mamma, mamma! Låt honom ej taga oss med! De stackars små hade intet linne på sig och då modern var för svag att hjelpa dem voro de bokstafligen sa tlimmade vid lakanen af sina sår ända tills systrarne kommo och gåfvo dem hjelp. Vidare förtäljer d:r Brett om ett annat sjukbesök, då han fann tre af koppor angripna barn fasthängande vid bara sängbotten, ty de egde hvarken linne eller sängkläder; det enda trasiga täcket, som fanns i rummet, var svept omkring barnens far, som låg sjuk i reumatism. Hela familjen hade på flera dagar ej haft någonting att äta. Slutligen berättar han historien om en stackars man som dog i kopporna. Hans hustru hade vakat och svultit så länge, att hon till slut ej ens egde nog krafter till att lyfta upp sitt lilla barn, sem fallit ur hennes famn ner på golfvet. En menniskovänlig granne vågade sig slutligen in I