Göteborgsposten – 1 april 1871, sida 1

tunnelarbetet; ÅSvens marknadsresa at Anna Å.; Misströstan och lättsinne af A. F., en artikel som väl törtjenar att läsas och begrundas af hvarjom och enom och skildrar, huru misströstan om egen kraft eller lättsinnet kunna sprida olycka inom familjen, isynnerhet i arbetarehemmen; -Landtbruket och Skyddstullarne at HH. Annerstedt, hvilken flitige tidskriftsförf. häri visar i ganska bjerta drag landtbrukets oförenlighet med protektionismen; den sista uppsatsen har till rubrik: Hvad godt lära vi af kriget: — ett litet snillrikt och varmhjertadt utkast, som det gör en godt att läsa. Förf. visar, huru mannen af folket i Tyskland med suckan, men tåligt, offrar sina söner i striden mot den angripande fienden; huru den elsassiske bonden, fastän han kan i materielt hänseende tå det lika bra, om han tillhör Tyskland eller Frankrike, likvil offrar sin egendom och vågar sitt lif för Frankrike, som han lärt sig älska, som han tillhört i två hundra år, hvars ära han delat, hvars lycka är hans egen; huru bonden i Bretagne och söder om Loire kastar, då uppbådet kommer från en hr Gambetta, hvars namn han aldrig förr hört omtalas, den ringa skärtven, som han samlat under tjugo år, i fosterlandets stora offerkista, skickar sin åsna till närmaste stad för att draga lass samt offrar sig sjelf för tvenne landsbitar, med hvilka han ej står i någon egentlig beröring. — Och hvarför allt detta.? — Det är fosterlandskärleken som lefver! Hvem dristar säga oss svenskar, att vi skulle vara sämre i nödens stund ? Förf. uppmanar vårt folk derför till sist att öfva oss i krigets konst, för att betrygga fosterlandets oberoende, som innebär friheten och tredens välsignelser, lemnande åt de krigskunniga att afgöra, huru försvaret skall organiseras. — Det sätt, hvarpå den nye utgitvaren häfdar tidskriftens goda syfte, gör oss, kortligen, förvissade om, att denna skall bli kärkommen i allt vidare och vidare kretsar. Vi ha från Forlagsbureauet i Köpenhamn fått oss tillsändt första häftet af Theologisk Tidskrift, udgivet af d:r Chr. H. Kalkar, ett inom vårt södra brödrarikes teologiska litteratur särdeles aktadt och ansedt namn. Gentemot den ortodoxi, som ej sällan kommer till uttryck i vissa af den svenska teologiska tidskriftens uppsatser, förtjenar denna danska tidskrift att framhållas, hvilken visserligen vill häfda den kristna bekännelsegrunden, men äfven Öppet prisar vetenskapens forskningar jemväl på religionsvetonskapens område. Så säger utgilvaren: Det tillhör vår tids prydnad, att man med rastlös itver arbetar på att återvända till källorna, på att framdraga kyrkohistoriska händelser, på att komma till visshet om, hvad som verkligen tilldragit sig vid dev eller den tiden, på det eller det stället, på skingrande af traditionela villfarelser, hvilka öfvergått i läroböckerna från den ena slägtleden till den andra. Det finnes hos den nyare tidens kyrkohistoriska framställningar det omisskänneliga företrädet, att de icke förbigå förbindelsen med kulturlifvet, med folkegendomligheterna, med de djupare liggande orsakerna till utvecklingen. Der sådana satser äro för teologerna de bestämmande, der kan en bemedling och försoning bli möjlig mellav kyrkan och nyrationalisterna, under det att en bitter strid måste bestå emellan dem, der kyrkans män i stel ortodoxi förgapa sig i sjeltbeundran och ej vilja tillstädja forskningens rätt gentemot det endast traditionela, det historiskt bestridda eller betviflade. Det töreliggande häftet innehåller vidare en uppsatt om församlingarnes deltagande i kallelsen till prestembeten och en om Konciliet i Rom-, hvars beslut om antagandet af den nya dogmen om päfvens ofelbarhet är det bästa och mest slående beviset på, huru man kan tillaga dogmer, kring hvilka legenden kan under tdernas lopp svepa sitt fakta beslöjande guldskir och uvilka, bragta i system, en vacker dag kunna framstå som omistliga hörnstenar i hela den kristna andliga tempelbyggnaden. Om något berättigar till kyrkohistoriska forskningar och biblisk textkritik, så är det väl just den kolossala påfliga lögnens proklame: rande i vårt skeptiska udehvarf. Af Folkelesning har ett nytt häfte Smaastykker utkommit, innehållande en berättelse, kallad: -En Storbondeslegt, af C. A. Thyregod och en efter ett solkhögskolesöredrag af Gödeke verkställd skildring af den finsk-svenske skalden J. L. Runeberg. Från Strömstad skrifves i Onsdags: En orkan från N. till O. gick sistl. Måndag bå e. m. öfver staden till stort försång för en del personer hvars hufvudbonader gjorde långa lustresor och för en del husegare som sågo sina takpannor, likt stora fåglar, flyga i luften. Då en mängd skärgårdsboar nyss förut begifvit sig hem sväfvade man i stor oro för dem, men lyckligtvis hade alla hunnit berga seglen innan orkanen nådde sin höjdpunkt och har tillfölje häraf dessbättre cke någon olyckshändelse hittills afhörts. Den straxt utanför staden belägna lägenhneten Utsigten har skomakare C. Grantröm tillhandlat sig at handl. A. W. Gylling ill pris som ej gjorts bekant. Musikaliska föreningen gat i Söndags societetssalongen inför en talrik och mycet tacksam publik konsert till förmån för ödställda franska jordbrukare. — — — Uysala universitet. Till Sedorholmska nrikes resestipendiater med rätt att utsträcka