Göteborgsposten – 31 mars 1871, sida 2

oroliga, brinnande handlingslust, till omsånget råkalngar för slagsmål och fylleri. Nej. försattaren menar icke dylika, hvad man i England kallar fairs, utan Markets, der meningen är att göra verkliga affärer. Tillverkarne infinna sig med sina profver och mäklarne med sina order från afnämarne samt dessas vexlar för liqviderna, om de ej föredraga att sjelfva vara på stället. Den ena platsen Ågör? förnämligast i den varan, den andra i den, och man infinner sig der för behofvens tilltredsställande i den eller den branchen. Genom denna handelns strätvan att koncentrera sig börjar spekulationen med dess svindlande hazard att småningom inskränkas. Många affärshus, som förr sysselsatte sig med spekulation för egen räkning, ha börjat öfvergå till agenturaffärer för andra, såsom mera öfverenstämmande med tidens fordringar? Härigenom har förtänksamhet i affärer spridt sig ätven till den stora allmänheten, i det att at denna många menniskor samlas på marknaderna för affärsuppgörelser, och det har blifvit ett utmärkande drag för nyare tiders handel att gifva offentlighet åt all aftär; man vill veta allting om allting, och det kommer allt mera fram, i den mån som flera menniskor vilja detsamma. Detta nya system i omsättningen är ett resultat af friheten och gifver arbetet en säker ledning samt stadga. Man finner ut hvad, som har åtgång och hvad som säljer sig trögt och kan rätta sitt arbete derefter, så att det ej onödigtvis förspilles på sådant, som icke har efterfrågan. Varornas beskaffenhet lämpas genom marknaderna mera efter konsumenternas önskningar, priserna utjemnas genom bortfallandet af spekulationens fluktuationer, öfverproduktion förekommes, kostnaderna för handeln nedsätttas, i det omsättningen på en stor marknad är billig. Ur V. E. Öman asslutar i artikelserien Svensk Språkforskning sin intessanta teckning af Johan Er. Rydqvist såsom språkforskare, hr A. F. Åkerberg lemnar en liten int essant öfversigt af teorierna om Lifvets och organismernas ursprung och hr P. A. Gödecke början af en med varmt patriotiskt sinne nedskrifven artikelserie, kallad Studier ötver våra folkvisor från medeltiden. Derpå följa bokanmälningar och månadsöfversigt, med talang utförda af tidskriftens utgifvare. Af Svensk Tidskrift, utgifven af Hans Forssell, har innevar. årgångs andra bätte utkommit. Den första artikeln har till rubrik det stående temat för dagen: Armåorganisation och Indelnivgsverket af C. J. L—n, som i densamma skarpt nagelfar med och till sist utdömer indelningsverket, men slutar med törkastande af hr kapt. Mankells autoritet och med uttalande af den förhoppning, att regeringens förslag till försvarsverkets omorganisation måtte antagas, såsom varande det enda hvilket kan ha utsigt till att genomföras och då det dessutom är ett blott öfvergångsförslag, som skall göra indelningsverket förr eller senare alldeles ohållbart. Hr Pontus Wikner har lemnat en väl skrifven uppsats ÅOm betydelsen af en svensk öfversättning af Platon, i hvilken han med anledning af det påbörjade utgifvandet af en svensk öfversättning af Platons skrifter, med logisk skärpa ådagalägger behofvet för menniskan att i våra dagar, som äro sönderslitenhetens, ombildningens, återvända till sig sjelf, försänka sig i sitt inre, för att derigenom vinna harmoni med Gud. Och härvid är Platon, den grekiska idealismens högsta representant, den på samma gång elegant spirituela som djupe tänkaren och klare skriftställaren, en god vägvisare, om han än af sin efterföljare Kristus blifvit fördunklad. — Hr C. Annerstedt meddelar i En blick på Sveriges jernvägar en intressant öfversigt af vårt lands arbete för kommunikationsledernas förbättring och tillökning samt skildrar, huru jernvägarne högligen bidragit till produktionens stegring. Göteborg visar sig i alla afseenden vara den främsta platsen för den sålunda skapade stora handeln eller omsättningen i utoch införsel. — Utgifvaren fortsätter sin till formen charmant skrifna afhandling om Napoleon I och sranska revolutionen, i detta nummer bredvid berömmandet af Lanfrey, såsom Napoleons historieskrifvare, erkännande hans alltsör stora ensidighet och partiskhet, för att icke säga fientlighet mot Napoleon, som, sastän liten i mycket, dock besatt en storhet i något, hvilken Lanfrey förgäfves bemödar sig om att med klena tankeslut och starka uttryck beröfva honom. Afven för hr Forssell har således Lanfreys historia blifvit för stark, oaktadt all den snillrikbet med hvilken törfattaren nedskritvit den. Ur F. öfverensstämmer dock med Lanfrey i det starka fördömandet af kejsarens lögnaktighet. Så fördömlig, ja, förbannelsevärd denna är, bör man dock besinna, huru den vid Napoleons tid hade blitvit kärnan i all diplomatisk konst och statsmannavishet, så att samtiden med beundran applåderade den Talleyranska paradoxen, att ordets gåfva gifvits för att dölja sanningen. Napoleon delade således i detta fall sin tids fel, hvilket dock blef hos honom just genom hans kolossala verksamhet, hans större än hos andra. Till sist följa några bokanmälningar. Af Tidskrift för Hemmet ha förra årgångens sluthåfte och detta års första häfte ingått. Det är med tillfredsställelse vi erfara, att denna lugnt men säkert på sitt område: qvinnans förädling, arbetande tidskrift verkar