Göteborgsposten – 30 mars 1871, sida 1

sörja en hustru och låt bli att kompromettera henne under tiden. Det var ej min afsigt att förbjuda tillfälliga besök. — Men hvarföre då ej säga det? Detta är menniskor så likt. Ni framställde ert ofördelaktiga vilkor tydligt nog; men den lilla tröst ni gaf lät ni vara dunkel och sväfvande. Detta kommer sig af att ni ej satt er sjelf i hans ställe. Jag har haft ett samtal med honom rörande denna sak, och han tror att han ej kan visa sitt ansigte här förrän han är rik nog att köpa er dotter af er. — Men jag säger er att han missförstått mig. — Skrit då till honom och säg det. — Nej, nej; ni kan begagna något tillfälle att säga honom att han verkligen misstagit sig på mig, att jag ej är så sträng som han trott, att jag litar på hans heder och ej har något emot ett besök — en gång i veckan, till exempel. — Det är en kommission som jag med nöje skall fullgöra. — Och ni tror då verkligen att det skall inverka välgörande på hennes helsa? Innan doktor Amboyne hann svara hördes någon slå på ett piano i nästa rum och en vacker röst började sjunga. — Tyst! sade doktor Amboyne. Jag känner den melodien. Ja, jag har hört den andre hvissla den. — Hon har ej sjungit på länge, anmärkte mr Carden. — Och jag tror att jag kan säga er hvarföre hon nu sjunger: betrakta denna afbildning af Hoppet; jag sade henne nyss att jag hade en manlig patient som led af