betarne i Antwerpen, på anstiftan af nämnda förenings filial derstädes. Tyska riksdagens nedra kammare har till sin president valt dr Simson och till vice presidenter: prins Hohenlohe, f. d. baiersk ministerpresident, och hr Weber, president för Wirtembergs deputerade kammare. Spaniens drottning anlände till Madrid d. 19 d:s, afhemtad i Alicante af sin gemål. Det höga paret begaf sig först till kyrkan Atocha, för att höra Te Deum, och for derifrån i öppen vagn till slottet. Emottagandet var å befolkningens sida entusiastiskt. Massor af blommor och buketter ströddes ötver drottningen. Aila husen voro festligt smyckade, och fönstren fullsatta med högtidsklädda damer. Fullkomlig ordning rådde. Utgången af valen till Cortes dep. kammare visar: 50 carlister, 45 republikaner, 15 moderata, 13 anhängare af Montpensier, 230 ministeriela. En plamfletf med tifeln Lsttre a VEmpereur Alexander II, par un Slave?, har nyligen blifvit publicerad i Warschau med den officielle censorns tillstånd: Författaren förordar varmt upprättandet at en slavisk konfederation under Rysslands ledning och påyrkar att czaren skall antaga iden med en sådan konfederation såsom sin politiks hufvudmål. Den slaviska frågan, säger han, kan endast bli löst egenom den österrikisk-ungerska monarkiens söndring, för hvars fullbordande Ryssland måste uppbjuda alla sina krafter-. Författaren tror att ett af de verksammaste medlen för ernående af detta mål skulle vara att bringa polackarne öfver på Rysslands sida genom att till konungariket Polen återgifva den sjelfstyrelse det egde före 1831 i alla statsdepartementer, med undantag af krigsoch utrikesdepartementen samt att blidka tyskarne genom att göra liknande medgifvanden åt Östersjöprovinserna Dessa mått och steg äro, anser förf., väsendtliga för Rysslands säkerhet, ty om det fortfar att följa det gammal-ryska partiets politik att motarbeta tyskarby polackarne skall det sjelft bli ett andra olen. Det är kanhända blott ett tillfälligt sammanträffande att på samma gång ofvanstående pamflett med myndigheternas begifvande utkom i Warschau, fördes ett likartadt hotande språk mot Österrike i Deutsche Allgem. Zeitung, Bismarcks organ. Denna tidning förklarar att det tyska kejsardömet måste, sedan det gjort tyskarne mäktiga ech eniga, draga till sig de tyskar som ännu ej tillhöra det. Ett förenadt Tyskland skulle vara en blott fras, om den tyska regeringen tilläte att dess landsmän förtrycktes (syftande på ministörens i Wien ansträngningar att göra rättvisa åt de icke-tyska nationaliteternas anspråk) samt att tysk kultur ginge under bland racer som ej äro mäktiga att uppfatta den. Må de österrikiska ministrarne taga sig i akt, ty de spela ett farligt spel och torde en dag inför ett enadt Tyskland få redogöra för sina handlingar.