Göteborgsposten – 28 mars 1871, sida 1

— — — —— ———— Jag sjöng före frukost. Jael har alltid varnat mig derför. Oh! oh! oh! l Mr Carden iakttog tystnad; men hans styrka var satt på ett hårdt prof. Denna dag föregaf Grace hufvudvärk och visade sig ej vid middagen. Mr Carden dinerade ensam och gick derefter till sin klubb, föga glad till sinnes. På klubben träffade han mr Coventry och sade honom uppriktigt hvad han gjort. Till hans förvåning tackade mr Coventry honom hjertligt. — Hon skall vara min inom två år, sade han. Little skall aldrig kunna inom den tiden förvärfva sig någon förmögenhet. Denna anmärkning gaf mr Carden mycket ott tänka på. Grace satt i sitt fönster dag ut och dag in, men Henry kom aldrig och passerade aldrig förbi. Hon gick oftare än vanligt ut i staden i förhoppning att tillfälligtvis träffa honom. Hon längtade efter att besöka mrs Little, men qvinnlig instinkt höll henne tillbaka; hon anade att mrs Little skulle känna sig djupt förnärmad. En dag då hon låg på sin soffa anmäldes ett besök — mr Coventry. Hon satte sig upp. Mr Coventry kom in med sin vanliga behagliga hållning och sina kattlika steg. — Ah, miss Carden! Miss Carden reste sig majestätiskt, gjorde en formlig nigning och tågade ut ur rummet med stel hållning utan att bevärdiga honom med ett ord. Hon gick till sin fars arbetsrum och yttrade: Forts,