Göteborgsposten – 24 mars 1871, sida 1

Veckakrönika. Han är i antågande! — Skeppsbrobilder. — Minnesruna. — Litvets motsatser. — Maskeradintryck. — Hr 6. bohms konsert. — En flanör sem söker sällskap. — Aucekdot. Våren är kommen?, han kom i går, den ljufve ynglingen, kom med solljus och ljumma vindfläktar, men nog dröjer det ännu en och annan vecka, innan ängarne börja binda på siva kransar. Emellertid gassade solen nästan sommarvarmt nere vid Skeppsbron igår middag; det var friskt vårlit der nere, en smula merkantilt, om man så vill, men icke så alldeles utan sin lilla hvardagspoesi. Likt koketta sjönymter gungade de nystrukna ångbåtarne på den glittrande vågen, ombord å segelskutorna hissades hvita dukar i topp, i Nya Packhusets varumagasiner rullade den ena foran ut och den andra in, puff, puff, puff! der kilar ett lokomotiv fram förande i släptåg en hardt när oöfverskådlig rad lastvagnar och i en sandhög utanför Posthusbyggnaden söka några ungdomar, mer än loslgt vårkläuda, men med helsans rosor på glödande kioder, att imitera hrr Moreno, Marieni och Incerti i deras oöfverträtfliga produktioner. Sådana våghalsar, ty sm hals viga de verkligen, men, lappri, har ingen fara, Vid den åldern — och i en mjuk sandhög — bryter man ej nacken af sg, värre blir det, vär de en gång skola söka avt krafla sig upp för lyckans branta trappa, der det nog ej heller lärer saknas vänliga hander, som vilja hjelpa till på resan — uttore. Der står en giad handelsbokhållare, måhända en blitvande millionär, och skalar en frisk Messina-apelsin, nu inkommen med Galathea, men slapper perplex både skal och mnanmäte (på apelsinen forstås!) för att helsa på sin principal, som kilar törbi med hufvudet fullt af råsocker, hvitbetor och reassuranser, förnöjdt blessande på en äkta Havana-cigarr, af Ludvig Levisson C:is forsta direkta sändning för äret. Damerna borja fundera på nya vårtoiletter till evmnerligt hufvudbry för alla när-ynta manliga individer, som snart så ett sasligt bråk med att lära sig alla dessa grannläter utantill, och hr 2. bestämmer sig för att redan i nästa vecka börja de sedvanliga vårbggningarne på Ramberget i och för aubringandet af den veritabelt aydländska kastaniehy. som gör honom så oemotståndlig i alla nordiska tarnors ögon. Ett och annat grässtrå börjar att krypa upp ur den svarta mullen, G. S. K:s attiralj har gått i sommaride och lärkan bar redan drillat så länge, att man nu knappast bryr sig mera om henne, än om en italiensk primadonna sem sallit i onåd, kort sagdt, det ser verkligen ut som om Våren vore här — hvilket dock naturligtvis alldeles icke hindrar, att vi i nästa kromka kunna få tala om nordanstormar och snöyra, förutsatt nemligen att vi under dylika omständigheter ens värda oas att spilla ett ord på den intama våderleken. Göteborgs annaler förvara månget namn på aktade samhallsmedlemmar, som velat efter döden med sina rikedomar gagna det samhälle, der de i litstiden förvärfvat dem. På ett af dessa blad kan numera tecknas namnet: Lewis heneche. Etter några dagars sjukdom bortrycktes den för Bin ålder (han var född 1798) eljest kraftige mannen sistl. Tisdag från sörjande maka och anförvandter. Genom eget rasdöst arbete och klok sparsambet hade han från en obemedlad yngling bragt sig upp ull en bland detta samhalles rikare köpmän, Ehuru under sin lisstid ingalunda främmande för välgörenhetens dygd, som 1 så rikt mått öfvas at de förmogaa klasserna inom detta samhälle, bar man genom hans efterlemnade testamente ötvertygats om, att ban under samlandet af de jordiska egodelarne varit betänkt på att en gång med dem gagna ej blott egna antörvandter utan i lika hög grad sma mindre lyckligt lottade medmenniskor. Förutom åtskilliga dispositioner till enskilda personer och milda stiftelser innehåller nemligen testamentet det förordnandet, att hela den efter afdrag af ofvannämnde dispositioner återstående förmögenheten, delas i tvenne hälfter, hvaraf den ena anslås till en fond, benämnd Leuis Beneckes donationsfond för behöfvande medmenniskor, Årliga räntan af detta kapstal, som dock ej utdelas under den efterlervande makans litstid, skall hvarje år d. 11 November, makarnes bröllopsdag, utdelas åt behöfvande medlemmar af moeniska församlingen härstädes. Detta exceptionella vilkor skall hkväl enligt ordalydelsen i det år 1863 upprättade testamentet bortfalla, så fort i Sverige bosatta mosaiska trosbekännare erhållit sullkomlig likställighet med andra svenska medborgare, då understöd från donationssonden älven kommer andra beböfvande medlemmar af detta samhätle till godo. — Genom denna donation har Louis Menecke sålunda inskritvit äfven aite namn bland Göteborgs välgörare, ty man behötver, dessbättro, ej vara utopist tör att med tillförsigt och förtröstan motse den dag, då ätven den sista spillran faller af de alltmer murknande skrankor, gom den menskliga fanatismen, fördomen och smäsintheten byggt upp menniskor emellan. Litvet är en kedja af motsatser — man behötver ej vara länge med i leken för att UM nen