Göteborgsposten – 23 mars 1871, sida 2

stadfästelse jemte hvad som fattades i de två millionerna. Det är omöjligt att här uppräkna alla de trakasserier som utöfvades at baron Schwartzkopflen. Han vägrade att beräkna ett pund sterling till mer än 25 francs, ehuru kursen derå blitvit satt till 25 francs 50 centimer af de engelska bankirerna, och han ville endast taga våra franska bankonoter med 25 p0:s afräkning, derigenom tvingande oss att skaffa en stor fyllnadssumma. Allt detta behöfver inga kommentarier; men jag önskar gifva er ännu några detaljer innan jag slutar. Åtskilliga herrar från trakten kring Compicgne blefvo arresterade och inspärrade i Hötel de Ville under dessa tre dagar. Det hus som tillhör hr Danjore, domare och äldste medlem af allmänna rådet, blef ockuperadt af militär: soldaterna hyste in sig i salongerna, der allt blef sköfladt, och tjugonio timmar efter betalningen af de två millionerna hade ingen förändring inträdt härutinnan. En dylik befallning hade blifvit aftelegraferad med afseende på mitt hus i Compiegne, men den utfördes ej, tack vare de sachsiska befälhafvarnes godhet. Det synes dock vara säkert att baron Sahwartzkopffen hade ett personligt intresse at att de tolf millionerna tillfullo betalades. Han skulle erhålla 10 2, af den samlade summan och derigenom kan man förklara hans beteende under loppet af underhandlingarne. Det förtjenar anmärkas. att när helst hans öfverdrifna fordringar å vår sida mottogos med ett sken af eftergifvenhet, erbjöd han sig att gifva anvisning på något tyskt hus, af hvilket vi kunde få låna den erforderliga summan. Frågan om Paris befästande synes nu vara afgjord. Patrie berättar derom: En mängd officerare, nästan alla hörande till franska generalstaben, ha fått i uppdrag, att upptaga de af den tyska armen under belägringen besatta punkters topografi, med angifvande at batterier, läger och de af tyskarne anlagda försvarsverken. Man påskyndar detta arbete, emedan egarne af de jordstycken, på hvilka dessa verk äro uttörda, skynda sig att förstöra dem för att ånyo arbeta på jordens uppodling. Det är de militära myndigheternas afsigt att anskaffa sig grundlig kännedom om hvad tyskarne gjort för att genomföra belägringen af Paris. Detta är aldeles nödvändigt, för att hufvudstadens försvarsverk må bli ombygda på det ändamålsenligaste sätt. Det påstås, att man antagit en ny, på en utmärkt grund hvilande plan, hvars utförande kommer att med det första utföras och energiskt fortsättas. Efter realiserandet af detta projekt, skall det bli omöjligt att intaga staden, till och med att ens bombardera den och den skall då blifva verldens vigtigaste fästning. Den nya planen skall tillika göra det möjligt att samla och förvara lifsmedel och ammunition i staden för två år, samt at uppsätta befästade läger inom fästningsverken för att bilda och inöfva talrika och mäktiga armeer. För några dagar sedan var ånyo en polisbetjent i fara att blifva mördad på Bastiljplatsen i Paris. Tidningarne meddela derom töljande: På ett caf i hörnet af Boulevarderna Beaumarchais och Richard Lenoir egde ett möte rum mellan nationalgardets bataljonschefer. En individ i natienalgardets uniform, men utan nummer på keppin, satt i ett hörn af salen ech skref. En af cheferna misstänkte detta, närmade sig ech frågade honom, hvilken bataljon han tillhörde. Mannen gaf ett undvikande svar, hvarpå bataljonschefen ryckte notisboken ur hans hand, kallande honom mouchard. Jag är icke någon mouchard (polisbetjent), jag är Gardien de la paix, blef svaret. I samma ögonblick inträdde en mobilgardist. Då denne varseblef polismannen, slog han honom i ansigtet med knytnäfven, utropande: Hund, jag känner igen dig, du högg in på mig med din battong häromdagen! Polisbetjenten lät ej detta bekomma sig, slog tillbaka och cheferna kastade ut dem båda på gatan, hvarest striden fortsattes. Snart omringades de af mängden, som, när den hörde att det handlade om en polisbetjent, bemäktigade sig denne senare. Två hans kolleger skyndade honom till hjelp; den ena i mobiloch den andra i artilleriunitorm. Mängden bemäktigade sig äfven dessa och släpade alla tre till högvakten vid Bastilleplatsen. Kommendanten derstädes ville icke arrestera dem och mängden förde nu sina offer, hvilka oupphörligt släpades fram under hugg och slag, längs Boulevard Lenoir, vid hvars slut St. Martinkanalen är belägen. I hörnet af gatan Faubeurg du Temple spottade en individ den olycklige polisbetjenten i ansigtet och slet rocken från hans kropp. I samma ögonblick utbröt mängdens raseri ocn man ropade under misshandlingar: I vattnet med dem! Kanalen låg alldeles i närheten. Lyckligtvis sade en nationalgardeskapten: Lätom oss icke begå ett brott, fören honom till centralkomitn, som genast skall döma honom. Man släpade polisbetjenterna till vauxhallen. Men komiten förklarade sig icke ha någon orsak att tälla dom och uppfordrade mängden, att föra de tre personerna till ett mairie. En af fångarne lemnades nästan halfdod qvar i händerna på komiten och de andra släpades till Belleville. Anlända till kanalen, ljöd ånye ropen: ÅI vattnet, i vattnet! Men qvinnorna och barnen ville icke tåla det. De begärde nåd för dem och folkhopen — omkring 2 till 3,000 personer — gaf efter. Vid cat de UIndependance, i hörnet af Faubourg du Temple, bemäktigade sig några nationalgardister den ena agenten. Denne ville nu göra bruk af sin revolver och battong, men blef atvapnad och slapad till vaktstationen vid gatan Reböval. Mängden störtade sig nu öfver det tredje offret. Denne olycklige ankom slutligen till mairiet, blodig och nästan sanslös. Med undantag af skjorta och byxer voro alla hans kläder ryckta ifrån honom. Denne person, jemte den som qvarlemnades i centralkomiten, äro svårt sårade och man tviflar om deras förbättring. Den tredje deremot lär vara utom all fara, Så långt tidningarne. Myudigheterna såväl som befolkningen åsågo lugnt dessa våldsbragder, oaktadt de tre polisagenterna släpades genom en stor del af staden. De sydtyska tidningarne fordra, att regeringen skall af Schweiz begära upprättelse och skadeersättning för det våld, som föröfvats mot tyskarno vid deras fredsfest i Zirich. Om anledningarne till upploppet och särokilt till de franska officerarnes uppträdande skrifves det i ett enskildt bref vill Liberte, att de tyska studenterna formligen utmanat fransmännen genom en maskerad, hvars främsta person var en i de franska nase 5 TI red 4 1 . 1 o