Göteborgsposten – 21 mars 1871, sida 1

— — M:t i statsrädet att behandla en mängd besvärsmål. Endast under detta vilkor kunde en indragning af kollegierna ifrägakomma. Särskildt framstallde tal., deri understödd af h. exc. utrikesministern, några anmärkningar mot revisorernas förslag till fördelning af kommerskollegii göromål. — Frih. Åkerhjelm sökte deremot visa, att revisorerna egde befogenhet att framkomma med sådana förslag som det ifrägavarande, enär detsamma egde sammanhang med en fråga, som rörde användandet af statens medel, och hvars genomförande skulle föranleda en årlig minskning i budgeten at 30,000 rdr. Prih. Ä. slutade med att yrka bifall till utskottets hemstäl an derför, att han hyste fullt förtroende till de mån, som nu sutto uti konungens råd, och en at dem hade under 1867 års riksdag från Kristiaustadsbänken i sin egenskap af ledamot i det at Andra kammaren tillsatta tillfälliga utskottet för behandling af frågor röran e embetsverkens förenkling och omorganisation offe tligt förklarat, att han kommit till den ötvertygelsen, att kommerskollegium kunde indragas. — Efter slutad diskussion bifölls punkten. Samma beslut fattades afven angående de ötriga punkterna. Statsutskottets utlätande N:o 27, i anledning af statsrerisorernas berättelse angående granskning af statsverkets samt andra utaf allmänna medel bestående sonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1868, hvilket Första kammaren redan behandlat, genomgicks slutligen till en deläfven af Andra Kammaren och gat anledning till tvenne litliga debatter. Den ena af dessa gällde Utrikes-departementet.j Revisorerna naue nemligen aumarkt, att enligt konsulstondens obligationsräkning vid fyra särskilua tillfällen under revisionsåret Stockholms stads 5-9obligationer at d. 30 Sept. 1858 blitvit al pari inköpta till ett nominelt besopp at 17,500 rdr, oaktadt vid inköp af dylika obligationer, saridt revisorerna hade sig bekant, icke obetydlig kapitalrabatt den tiden beviljats. Till bemötande af detta förhållande hade uti ingifven förklaring vederbörande endast åberepat ett vid förklaringen fogadt intyg af följande lydelse: Uppå derom af honom sjelt gjord anhallan har cheten för utrikesuepartementets kameralafdelning, expeditionssekreteraren E. van Brienen, intor mig redovisat forhallanuet med obligationsköpen för konsulsfondens räkning år 1868, samt dervid tiil fullo styrkt, att de obligationer han inköpt icke kunnat erhållas under pari, hvilket härmedelst intygas. Stockholm d. 7 Dec. 1570. C. Wachtmeister. — Utskottet, som funnit den afgifna förklaringen i så måtto ofullständig, att deruti ej meddelats någon utredning af de anmärkta saktörnållandena, haue likväl med afseende å beskaffenheten af de upplysningar, det törskaffat sig, angående priset å ifragavarande obligationer, hvilka numera lära till fulla beloppet blitvit inlosta, hemstallt, att riksdagen måtte vid den argifna förklaringen i ämnet låta bero. Ordet lemnades törst åt h. ex. utrikesministern, hvars första antörande iramtördes med så låg stämma, att föga eller intet deraf kunde törnimmas trån referentlaktaren. Så idt ref. kunde uppfatta utrikesministerns yttrande, inneböll detsamma en förklaring, hvariör någon kapitalrabatt ej vid itrågavaranue obligationers inköp kunnat betingas, för hvilket auuamal h. ex. äfven uppläst ett skriftligt meduelanue från chefen för kameralafdelningen sumt tillika erinrade om, att denue tjensteman, som egue rätt att s5talla sig i förbindelse med utländska bunkirer, med nen anmarkta åtgärden endast hatt för afsigt att astadkomma en besparing geuom att göra inneliggande medel fruktbara, hvilket svårligen läut sig gora genom att insatta desamma i en bank. Den andra talaren i oruningen hr Hedin klandrade det satt, på hvilket revisorernas aumarkningar blitvit bemotta, samt uttryckte uen önskan, att uesamma i allmänhet måue adraga sig större uppmarksamhet, än som kommi: dem till del i utrikesuepartementet. atven uttalade tal. sitt ogillande ölver, att intet yttrande angaende chefens tör kameralafdelningen beiogenhet att på egen hand vidtaga en dylik forvaltuingsatgard som att förvandla departementets fonuer 1 obngationer funnes i betankanuet. — Denna asigt delades atven at hr Dutva, som jemväl ansag, att råkenskapsforare och kassorer ej egde någon rättighet att förvandla kassan i obligavvner. Ur D. taste ätven uppmärksamheten på ewt sådant besynnerligt forklaringesatt, som, i stället för alt lemna en utiedning at ett aumarkt saklorhältande, endast åberopar ett intyg från em annan person, att eu torklaring blitvit miör deune afgitven. II. exc. utrikesministern, som nu lör anura gången fick o.det, erinrade, att vid konsulsfonuens orduande en större summa anvisats från handelsoch Jötartstonden, äv som de första åren kunnat anvanuas. Derigenom uppkom en besparing, som ausågs kunna göras fruktbaranue genom inköp at rantedarande obligationer. Detta forhållande hade emellerud numera törandrats, sedan vi fält årliga riksdagar, och upplyste h. exc. derjemte, att de betiutliga besparingarna blifvit enligt K M:ts beslut äterburna till riksgaluskontoret. Frib. Åkerbjelm upplyste, att revisorerna med det anmärkta torhallandet äsyttat visa, att fonder iunnos, sem för statens ändamål kunde anvaudas. Hr Rundgren föreiöll det, som om den egeutliga anledningen till de under diskussionen tramställua anmarkumngarna enuast varit nojet att få tramstalla en sådan, ty så obetydliga vore ue. Med ett dylikt torfarmgssatt gjorde man, enligt tal:s tormenande, ej det allmanna någon stor tjenst, helst sedan utrikesministern, 1örklarat, att obligationerna ej kunde sas under al pars och att chefen tor kameralatdemingen betalt dem med detta belopp. Det seunare yttrandet uppkallade återigen hr Hedin, som torklarade, att der vore representanten sjelf i första rummet, som egue rättighet att argora hvad som gagnade det allmänna, samt frih. Åkerhjelm, hvilken ansåg, att obligationshandeln bort vara atsiosjd af intyg tran Stockuolms bors om dävarande priset å dylika obligationer. Diskussionen afslutades nu, hvarefter punkten godkandes. . . Revisorernas anmärkning öfver bristen på fullständig versficering at en utgift toranleude, sedan h. exc. utrikesministern förklarat sig amna vidtaga åtgärder tör erhållaude at de at revisorerna iträgasatta veritikauvnerna för framtiden, ingen annan diskussion an ett yttrande från br Hedin, af hvilket framgick, att denne talare ej gillade den af cheten