Göteborgsposten – 21 mars 1871, sida 1

Mr Coventry kom ner från London, och samma afton träffades han och mr Carden på klubben. Mr Carden fann honom sittande i en ländstol dyster och tankfull. IIan visste knappt huru han skulle börja samtalot, men Coventry kom honom till hjelp med sitt vanliga lediga sätt. Han reste sig från sin plats, fattade hans hand och tryckte den med värma. Mr Carden besvarade helt rörd denna handtryckning. — Mod! min stackars vin, sade han; allt hopp är ännu ej ute. Mr Coventry skakade på hufvudet och satte sig åter ner. Mr Carden tog plats bredvid honom. — Det kan väl aldrig finnas något annat tycke, Coventry. — Det finns ett annat tycke; jag har åtminstone alltför stor anledning att befara det. Men ni skall sjelf få döma. Jag har länge egnat miss Carden min vördnadsfulla hyllning, och jag kan utan skryt säga att hon brukade utmärka mig framför sina öfriga beundrare. Jag ver ej den ende som trodde det; mr Raby har sett oss båda tillsammans och han bad mig komma till Raby Hall för att träffa henne. Der gick jag ett steg längre i min uppmärksamhet mot henne och denna uppmärksamhet upptogs väl, sir. — Men var den förstådd? det är frågan. — Ja, på min heder, sir, hon förstod den och upptog den väl — Då skall hon gifta sig med er, förr eller senare,