Göteborgsposten – 18 mars 1871, sida 2

sSkarne 1 Fraukrike, 1Snnernset I 1 4rlS, alv TUHSAftaA tör misshandlingar och grofva ingrepp i deras rättigheter. Bankirer afskeda tyska kontorister, till hvilka de stå i tacksamhetsskuld för många års trogen tjenst, fabrikanter förklara, att de ej längre vilja ge tyska arbetare sysselsättning, ja, tillochmed akademier och instituter, centralpunkterna för fransk lärdom, företaga fientliva demonstrationer mot Tysk land, i det de för framtiden icke vilja ha korrespondenter bland de tyska borgarena ide lärdas universela republik Alla dessa mer eller mindre småaktiga yttrmgar af mörbittring kunna helt enkelt anecknas med beklagande såsom tecken af en stamning, hvilken i sitt sköte bär en framtid, mot hvil ken vi måste ytterligare betrygga oss i det definitiva fredsslutet. Men fransmännen och tramför allt parisarne ha gått ännu längre i det lilla kriget. Mot de tyskar, som återvändt till Frankrike, för att ordna sina angelägenheter eller på nytt börja sina adarer, ha de tillåtit sig handlingar, hvilka tillochmed under kriget anses otillbörliga at civiliserade nationer. (Men hvad ha då en del tyska otficerare och soldater sjelfva gjort under kriget?) De ha hindrat tyskarne från att öppna sina butiker och törstört en tysk mans etablissement, de ha förmenat en annan tysk tillträde till börsen, och de ha arresterat saklösa män, blott derför att de voro tyskar. Vi ua slutit fred, och vi vilja uppriktigt och ärligt nälla freden, men naturligtvis under den förutsättning, att äfven det franska folket håller densamma. Om icke ett slut göres på nämnda oväsen, om franska regeringen icke skyddar fredliga tyskar, hvilka oj göra sig skyldiga till någon lagötverträdelse, då skola vi vara nödsakade att fatta beslut om, hvilka repressalier som böra t-ygas. I en annan uppsats i samma nummer yttrar bladet: Den franska regeringens chef synes ej anse det ör sin uppgift att göra mera för fredens äteruppäattande, än som finnes faststäldt i fredsartiklarne Då man å ena sidan läser, huru Rochefort upphetsar innevånarne i Paris mot dervarande tyska köpmän, och då man å andra sidan ser, huru Thiers örklarar den hållning, som innevånarne i Belleville maga, så som om denna demonstration vore riktad mot tyskarne och derför icke straffvard, så måste man uppkasta den frågan, om hr Thiers efter de ukttagelser, som han hade rikligt tillfälle att göra : Versailles, icke är istånd att begagna sin ställning vå ett bättre sätt, än till att upphetsa hämndbegäret. Just de för honom smärtsamma int yck, som san der mottog, då han, den transka regeringens chef, vandrade med en passersedel genom de tyska körposterna, borde likväl i hög grad förmå honom ill att inverka lugnande på land och tolk, oatsedt let att han ger emöten en laglig förevänning till ytterligare rörelser. Parisarne ha omdöpt Rue dAllenague till Rue de Revanche, och vi unna dem gerna tetia nöje; de behöfva att på ett eller annat sätt rösta sig, och vi veta, att vi äro färdiga till att vesvara en eventuel revanche för år 1871 på samma att, som vi visade oss kunna det, då man skulle taga revanche för Sadowa. En fransk regering kan mellertid icke, huru patriotiskt den än är stämd, underteckna freden, medan den predikar kriget, om ion icke vill sjelf vara en fara för Europas fred. Jeh härtill skulle likväl Frankrike icke ha någon mledning. 1 ofverensstämmelse med dessa officiösa uttalanden har, som bekant, hr Bismarck sjelf uttalat sig i en note till franska regeringen. Man har likväl icke stannat dervid, utan sått ännu längre. Så förtäljer en annan haltificiel berlinertidning Prov. Corresp. töljande: Tillsvidare skola endast lanutvärnsch belägringstrupperna bli beordrade hem; dla andra trupper qvarstanna tills vidare i Frankrike, för att på det eftertryckligaste beteygga fredens uttorande. Tillståndeti Frankike kräfver ock törsigtigbet, emedan man innu icke kan se, huruvida den närvarande regeringen och nationaltörsamlingen skola kun na genomdrifva sina beslut. Det parisiska evolutionspartiet har hittills såväl gentemot Lyskland som emot den franska regeringen akttagit en hållning, hvilken gör en ögonblickig skakniog af denna till en nära liggande nöj ighet; det är derför så mycket mera nödvändigt att fasthålla den garanti, som en beydanae ockupationsarm i Frankrike gitver -s. Man måste nu afvakta, huruvida det skall lyckas transka regeringen att göra sin nyndighet gällande i den franska hufvudsta ten och derigenom i hvarje ögonblick betrygsa don ostörda utveckligen af den inledda ted-polit ken. Ju mera detta blir tallet. dea0 törr skola från tyska sida åtgärder kunna vidtagas for en minsknang at ockupationsarmen, Med rätta anwärker ätven ett i Harvre utkommande ansedt blad i en uppsats med öfverskriften La Revanche töljande: Fransmän, viljen j verkligen ba upprättelse, ena allvarlig upprättelse, som anstär oss! Talen då ulls cke derom. Det taller sig visserligen häraut att tiga, synnerhet för fransman och aldra mest tör journauster; men skola vi verkligen kunna hoppas en upprättelse, så blir det likval nöuvandigt. Lätom oss komma ihog, att vi skola skrapa ihop fem miliarder och betala dem till sista öret, innan den siste tyske soldaten drager ut ur vårt land. Och då denna utrymning, efter hvilken vi så innerl gt längta, egt rum, forifar fieuden att vara i besittning at Elsas, således äfven at alla Vogeserpassen, hvilka vi icke förstodo att törsvara, men hvilka han nog skall vetåcka med fastningsverk, och ettersom han i Metz nar en öppen dörr till Paris, forttar han alltjemt att nälla kmtven på strupen på oss, så att han under en eller annan förevånning. hvilken Preussen alltid skall ha lätt att finna, skall ånyo vara i stånd att törklara oss krig i hopp om att pina ytterligare andra fem milliarder ur oss. Latom ots derfor, som sagdt, visa, att vi kunna viga. Dessa utsig er måste vara mindre hugnesamma för trausmännen, isynnerhet uteigten till att få föda en ytterligt stark occupationsare.. Antagligen har deriör regeringen gjort org framstalining bos udningarne alt soka tillsvidare hejda utbrotten af denna hämnd känsla, som kan komma att stå sfransmannen så dyrt. Ett telegram tör i dag berättar åt minstone, att parisertidningarne en-tammigi Ulräda allmänheten att athälla sig från utotvandet af våldsamhet mot till Paris hemvänsmanle tyskar, men att deremot utan forsko nande anvanda det moraliska uteslutandet. — For våld kurna de tyska regermgsmyndighe terna krä va diyg upprättelse, för mo al sk utesluiwirg icke.