åattegangsoch Folissaker. Poliskammaren. Försök till utpranglir falskt mynt. Förre igrantombudet Johan Fredrik Henriksson hade dagen d. 14 d:s på f. m. inkommit å bulagsvärdshuset n:r 39 vid Torggatan samt begart att tå köpa 20 tum bränvin och hade dervid som liqvid framlemnat ett mynt som föreföll förestanderskan misstankt, hvarför hon anmärkte att det icke vore någon riktig 2-rdr. Henriksson hade då törklarat att det endast vore 1 rdr, men sedan törestånuerskan vid närmare efterseende tunnit myntet vara en forsilfrad 1 skilling banko slant hade hon äterlemnnt det till Henriksson som derefter aflägsnat sig från värdshuset. Samma dag på e m. hade Henriksson inkommit på bolagsvardshuset n:r 43 vid Norra Ilamngatan der han äfven begärt att 1å köpa 20 tum branvin, hvarför han som liqvid, sedan bränvinet blitvit uppmätt i en af honom medtörd butelj, lemnat uen försilfrade kopparslanten påstående den vara 1 rdr rmt. Afven på detta ställe upptäcktes dock genast att myntet var falskt, hvartör foreständerskan hotade att efterskicka polis för att låta häkta utprånglaren, hvilken dock då han fann sig upptäckt skyndade bort. Sedan det sista utprång ingsförsöket emellertid blifvit anmäldt för polisen blet Henriksson redan samma dag häktad. Vid polistörhöret har Henriks son uppgifvit att han, som afvetat myntets falska beskaffenhet, bekommit det af målaregesallen Oscar Mattsson samt öfverenskommit med denne och cigarrarbetaren Emil Andersson att söka för samma mynt inköpa bränvin. Han hade derefter, under det de båda kamraterna stått utanför och väntat, gjort ofvannämnde misslyckade försök. Han föornekade emellertid att ha utgifvit myntet för 1 rdr utan påstod sig endast ha tramlemnat det som liqvid utan att nämna något om dess valör. Till förhöret i poliskammaren i Thorsdags voro de ofvannämnda båda stallbröderna Oscar Mattsson och Emil Andersson äfvensom enkan Karin Simonsson inkallade för att i saken höras Mattsson uppgaf att han som är boende hos enkan Simonsson, hvilken sysselsätter sig med försilfring, för omkr. 14 dagar sedan lemnat den ifrågavaranue slanten till henne med begäran att hon ville törsiltra den åt honom. Sedan han återfått slanten försilfrad hade han visat den för Henriksson som genast tagit den ifrån honom under förklarande att han skulle försöka köpa bränvin för densamma. Mattsson hade varnat honom för detta försök, men hade det oaktadt jemte Andersson medföljt honom till de ofvannamnda värdshusen der de stannat utanför medan Ienriksson var inne. Andersson förklarade sig ha varit närvarande då