Göteborgsposten – 16 mars 1871, sida 1

)ktryckeri 1TO(T——— s— —— vanligt sätt tidningar och tidskrister, som utgirvas i Frankrike, reqvireras genom postanstalterna. Biografier. Efter Stockh. Dagbl. meddela vi följande lefnadsteckningar ötver ett par nyligen hädangångna, hvar på sitt sätt märkiiga landsmän, neml. hofkamreraren Daniel IIcasser och artisten C. A. Raab: Daniel Hvasser föddes i Romfartuna i Westmanland den 28 Maj 1817. Fadern, hvilken också hette Daniel, hade varit kyrkoherde i nämnda församling, men hade afiidit redan sju månader före denne sons födelse. Daniel Hvasser d. a. var bror till den ryktbare läkaren, tänkaren och skriftställaren Israel llvasser, hvilken sistnamnde aldrig kunde förlåta sig att, genom hvad han sjelf trodde, oursäktlig försummelse hafva bidragit kanske till brodrens död. I sina autobiografiska uppsatser skritver den ryktbare Israel: 4. ., dessa studier blefvo afbrutna at den förfärligaste erfarenhet, som någonsin fallit på min lott. Min far kallade mig hem, emedan han fatt ett svårare anfall af sin bröstvattensot, och det lyckades mig väl att återställa honom till den relativa helsa, han före detta anfall åtnjöt, men ett par veckor derefter, under hvilka jag hos honom qvardröjde, insjuknade min bror Daniel i lunginflammation. Jag lyckades väl att första gången bota denna sjukdom; men fem dagar efter det han syntes vara fullkomligt convalescent, recidiverade den. Jag begick då den oursaktliga forsummelsen att icke ånyo anställa åderlatning, utan behandlade sjukdomen blott med calomel och opium, och följden var att min bror dog. Denna händelse skall, efter hvad Israel Hvasser vidare sjelf berättar, hafva så förstörande genomgripit hela hans varelse, att gladje, kraft och mod blefvo slagna till jorden, och att hans själ kunde på lång tid icke resa sig upp hvarken till beslut eller handling. Den ädle sranden och store läkaren förklarade sig hysa ett djupare deltagande för den då ännu ofödde brorsonen än for den öfriga slägten. Denne brorson, Daniel IlIvasser d. y., blef Israels fosterson och, heter det i de autobiografiska uppsatserne, min af så många rättvist klandrade vekhet mot denne min älskling har till en stor del sin grund uti mitt mystiska förhållande till fadrens dödssäng. Den unge Daniel vistades i farbrodrens hus i Upsala ända till dess han tog sin embetsexamen och begaf sig till Stockholm: Han bade blifvit student är 1837 och gjorde sig snart bemärkt ej blott inom Uplands nation, som han tillhörde, utan äfven snom den öfriga studentkåren för en ovanligt välljudande sångröst. Det var icke blott den vackra klangen i denna röst, som samlade förtjusta åhörare omkring Daniel Hvasser, utan det var också den innerliga känslan i föredraget, sonv verkade att man äfven många år derefter med stort nöje erinrade sig de sånger som han utfört. Och tilltällena voro i sanniug många i Upsala, då denne lyckligt lottade sångare anmodades om att låta höra sig. Daniel Hvasser var en glad sängfogel, som ej blott sjöng, utan afven skämtade gerna, och redan under studenttiden citerades ett mycket stort antal qvicka infallen efter honom. Så förrunno terminerna. Då nuvarande konungen såsom kronprins jemte sin bror prins Gustaf anlände till Upsala tör att fullanda sina studier, gjordes snart bekantskap med studentkårens sångare, och att den vackra tenoren och spirltuele studenten Daniel Hvasser då skulle tillvinna sig furstarnes synnerliga uppmärksamhet, är lätt förklarligt. Från denna tiden förskrifver sig en vänskap, hvilken äfven sedermera fortsattes och hvaröfver Daniel Hvasser ända till sitt sista ögonblick hade att glädja sig. Damel Hvasser började att tjenstgöra i räkenskapsverken i Stockholm mot slutet af 1840-talet, men hans tjenstemannabana erbjuder ingenting al synnerlig vigt. År 1857 utnämndes han at konungen till hotkamrerare. Året derpå ingick han älktenskap med den redan då utmärkta skådespelerskan Elise Jacobsson, hans nu djupt sörjande enka. ar 1859 blef han kungl teaterns sekreterare och ombudsman. Från den 21 Maj till den 31 December 1860 var Ilvasser tillförorunad dire tor för kungl. maj:ts hofkapell och spektakler och har ätven sedermera, vilja vi minnas, någon gång uuder den ordinarie direktörens tillfälliga frånvaro skött denna befattning. Prår Dässeldorf har nyligen den underrättelsen ingått, att en bland våra yngre koustnärer, Carl Axel Raab, derstades aflidit den 18 i förra månaden. Den svenska målarkonsten gör genom detta dodstall sannolikt en kännbar förlust. Ehuru Raab vid sin död redan var något öfver 35 år, var han dock, hvad hans konstnärskap beträffar, nar han bortrycktes, ännu stadd i en oafbruten och krattig utve ling. Hans egentliga konstnärslif började nemligen först på hösten 1868. Dittills hade han för u-Komstens skull försökt sig på mer an en lefaadsbana och var senast under flera år anställd såsom underotficer vid ett landsortsregememe. Men hur skittande än hans yttre lif gestaltade sig var hans inre håg oaflåtligen densamma, och alla hans taukar voro riktade på ett enda mål: att en gång uteslutande få egna sig åt konsten. IIvarje ledig stund sysselsatte han sig med sina crayoner, men hade ända från barndomen en afgjord motvilja mot allt hvad kopiering heter. Litvets bilder, sådana de rörde sig omkring honom, sökte han alltjemt öfverflytta på papperet. Undervisningen i de fria konsternas akademi begagnade han visserligen ett par terminer, men ådagalade derunder ingen synnerlig kratt, och hann, om vi ej alltför mycket misstaga oss, aldrig öfver principskolan. Man förvånade sig härötver, men orsaken var, att Raab kände sig kallad att bryta sig en egen väg. Och detta gjorde han äfven. Hans glädje var obeskriflig, då han genom en väns mellankomst för ett par år sedan blet satt i tillfälle att resa till Dusseldorf. På inrådan af flera aruster, såväl bland landsmännen derstädes som utländingar, beslöt han att egna sig åt djurmåleriet samt gjorde snart under protes C. F. Deikers ledning, de mest snabba framsteg att han redan vid konstexpositionen i Göteborg 1869 kunde utställa sitt första arbete — -Eo liggande jagthund, — hvilken tasla ådrog sig ganska mycken uppmärksamhet. Förutom några smärre djurstycken, som dels försåldes under hand, dels bortlottades, arbetade Raab dercii iiiiiii —