Göteborgsposten – 16 mars 1871, sida 1

— Enligt min tanka visste alla hennes vänner på förhand att hon skulle resa till London i dag och mr Coventry beslöt att resa på samma gång. Han gör henne sin kur, du visste ju redan förut att du hade en rival och en beslutsam rival. Om du tadlar henne för hennes handlingar, kan det hända att han slår dig ur brädet. — Ean det? Då vill jag ej tadla henne alls. Men jag skall tala om alltsammans för dig. Då jag bad henne om tillåtelse att få komma till jernvägsstationen och åso hennes afresa, fann jag att hon ej gerna ville det. — Förbjöd hon dig att komma? — Nej; men hon önskade det emellertid ej. Ah, hon visste på förhand att Coventry skulle vara der. — Sakta! sakta! Hon kanske tänkte att det kunde hända, utan att hon dock visste det. Det sannolikaste är att hon för sin fars skull ej önskade att du skulle vara der. Du har ju aldrig sagt honom att du älskar hans dotter? — Nej. — Kan det då ej hända att Grace Carden önskade, att han skulle få veta ditt tycke antingen från dina läppar eller från hennes egna, och ej upptäcka det genom en häftig ung mans uppförande på en jernvägsplatform i skilsmessans stund? — Ack hvad du är klok och förståndig, min snälla mor! Dina ord äro balsam för mitt hjerta. Men —han som får vara hos henne så länge under det jag är här helt ensam,