Göteborgsposten – 15 mars 1871, sida 2

J Ett telegram af i dag meddelar emellertid ett rykte, att nationalgardet gifvit vika. Det återstår att se. Några nya oroligheter ha emellertid icke egt rum. Inrikesministern Picard hade d. 6 d:s ett sammanträde med mairerna i Paris. Han förde ett mycket bestämdt språk och lät dem förstå, att man måste göra ett slut på det oväsen som bedrefs i Paris af en del af nationalgardet och framför allt tillse, att detta utlemnade de vapen, det bemäktigat sig. Han tillade, att det olyckliga språk, som flera tidningar begagnade, i hög grad bidrog till att upphetsa befolkningen, och han uppmanade mairerna att ba uppsigt öfver alla upplagsplatser för vapen och ammunition. En del radikala mairer uppträdde starkt mot inrikesministern och uttalade sin förvåning öfver, att han på detta sätt uttalat sig om en situation, som i deras ögon alls icke var så allvarlig. De menade, att regeringen icke gjorde nog for att lugna befolkningen, isynnerhet klagade de ötver, att hon ej uttalade sig tillräckligt energiskt för republiken. En at mairerna, Vautrain, understödde deremot inrikesministern. Det måste, sade han, väcka stora bekymmer, att en del nationalgardister bildat en centralkomite, som förfogade öfver ett betydande antal kanoner. Man borde kunna hoppas, att jäsningen skulle til sist lägga sig. Man borde tillsvidare inleda underhandlingar med komitns medlemmar; men om ingenting foljde häraf, skulle det vara nödvändigt att kraftigt uppträda mot denna komits, som roade sig med att utfärda befallningar till nationalgardet. Picard anslöt sig helt och hållet till denne maire och anmärkte att komitns medlemmar satte sina hufvuden på spel. Frankrikes vänner kunna ingenting högre önska än att lugnat i Paris icke må störas. Preussarne derstädes äro fortfarande utsatta för förföljelser. Nästan alla tidningar ursäkta detta, somliga tillochmed upphetsa dertill. Den ifrigaste af dessa är Paris-Journal, som gitvit impulsen till bildandet af den forut omnämnda anti preussiska föreningen. På alla gathörn i den franska hufvudstaden ha plakater varit uppslagna, hvilka uppmana innevånarne att underrätta nämnda tidning om, hvilka preussare som kommit tillbaka och hvilka personer, som tagit preussare i sin tjonst, eller för dem öppnat sina hus. Vid Rue Lafayette blesihäromdagen en skomakarebutik, tillhörig en tysk, plundrad och derpå stängd, sedan dess stora glasrutor sönderslagits. En tysk glashandlare, som vågat öppna sin butik, måste ögonblickligen stänga den igen. Sus aux Allemands! Inga tyskar mera hos oss8! — nordtyskar förstås, utdrister Ami de la France, som redigeras af en ryss, hr Poggenpohl, hvilken under lång tid var hufvudredaktör för den ryska organen le Nord i Brässel — ty vi äro ju i vårt eget hus, och då vi äro i vårt eget hus, vilja vi icke längre tåla dessa ur alla kaster rekryterade preussiska spioner. Det får alls icke finnas några tyskar mera i Frankrike, vore det också endast skoputsare ; ty det skulle icke dröja länge, innan de gjorde falska nycklar till våra dörrar, — Så skola fredliga enskilda tyskar komma att lida för on politik, som utsätt racehatets alla förbannelser.