Göteborgsposten – 14 mars 1871, sida 2

Från Utlandet. Det har för den sanna frihetens, den lagbundna frihetens vänner varit tröstlöst att se den hållning, som Paris — dock ej den bättre delen derat — intagit under de senare dag rne, eller allt sedan tyska truppernas uttåg. Hvilken anblick erbjuder icke detta Paris med dess förstäder! I sanning en helsosam lexa för folken att icke taga frihetens sken för sanning. Man kunde förutse, att de talrika arbetaremassor, som man beväpnat under belägringen, icke allenast för att använda dem såsom stadens försvarare, utan äfven för att skydda dem och deras anhöriga mot hunger och derigenom upprätthålla det inre lugnet, icke skulle nu trivilligt nedlägga vapnen. Men att de skulle omedelbart efter utrymmandet af Paris plantera upprorsfanan och ernäua belägringens skräck med sasorna af ett nytt borgerligt krig, det kunde man väl ändock knappast tro. Det otroliga har likväl skett, och de valmän, hvilkas representanter mom nationalförsamlingen för några dagar sedan nedlade sina mandat, emedan de ej erkänna dessa rätt att votera freden, hafva nu, alldeles som i Juni 1848, uppkastat barrikader och hota de burgna klasserna med ett nytt, fruktansvärdt uppror. Samvetslosa litteratörer upphetsa i fradgande tidningsartiklar de sattiga mot de burgna, och regeringen indrager från Loirearmen 40,000 man soldater, för art med våld qväfva ett möjligt utbrott. Lyckas man icke förekomma oroligheter, så skall 1871 års franska republik stranda mot samma klippa som republiken 1848. Tidningsdemagogerna söka undergräfva regeringens makt hos massorna, genom att kalla den konungsk; de säga att hon är en bourgeoisstyrelse efter julimonarkiens snitt och att hon vill krossa republiken, för att återupprätta den orlöanska konungamakten. För att bemöta dessa anklagelser, har hon å sin sida genom sin press förklarat sig fullt och ovilkorligt omfatta republikens styrelseform, såsom den nu enda möjliga, och Thiers sjelf har, för att utplåna ytterligare misstankar vid nationalförsamlingens slutsammanträde i Bordeanx högtidligen uttalat: Jag svär intör Historien att