Göteborgsposten – 10 mars 1871, sida 3

eller polltisk art, om man verkligen skall kunna råädda landet. Det jublande Berlin, . D. 3 Mars. Berlin har i sanning i dag en festdag, som den kan. uppteckna på sina häfders gyllene blad. Det är icke lätt, att öfverträffa det jubel, som vi i dag härstädes upplefvat. H. Maj:t Kejsarens skrifvelse hade redan i går e. m. kl. 5 anländt till kejsarinnan. Det var dock för sent att i går begynna några förberedelser för dess högtidliga firande. Kejsaren har uttryckligen anbefallt victoriasalut, Te Deum, samt vidare allmän illumination i det gamla konungaslottet. Sedan tidigt i går morse har en glädjedrucken mängd genomströfvat gatorna och samlats utanför slottet, hvarifrån man påstod att fredsslutet skulle torkunnas för folket. Kl. 112 anlände ministrarne dit jemte härvarande generaler i stor uniform och ordenstecken. Folkmängden framför slottet tilltog minut efter minut. Universitetets och akademiens fönster voro fullsatta af eleganta damer och den hoppackade massan var bokstafligen omgifven af en vagnborg. hvarifrån man äfven åsåg högtidligheten. Den med flaggor och draperier rikt smyckade Lindenpromenaden bildade en den vackraste bakgrund och en strålande Marssol sörjde för den präktigaste belysning. Klockan på slaget 12 öppnades palatsets portar och ministrar och generaler trädde ut. General v. Hanenfeldt skred fram, vid hans venstra sida stod den gamle fältmarskalken grefve Wrangel i kyrassieruniform, oeh på hans högra sida general v. Caustein, och inrikesministern, grefve Eulenburg. General v. Hanenfeldt vinkade mängden närmare och uppläste kejsarens bekanta skritvelse till kejsarinnan. Han höjde derefter ett lefve för kejsaren, hvilket emottogs af ett ändlöstjubel. Derefter uppspelade gardesfusiliererna koralen: Nu tacker Gud allt folk! Alla instämde i sången med blottade hufvuden. I samma ögonblick syntes kejsarinnan på balkongen, jemte kronprinsessan med barn, prinsessorna Carl, Friedrich Carl och Louise. De framför arsenalen uppställda kanonerna sköto victoriasalut och stadens alla klockor voro i rörelse. Det var ett obeskrifligt gripande ögonblick. Ändlösa lefverop uppstämdes, under det att musiken blåste folksången, die Wacht am Rheins, etc. Klockan 121 var högtidligheten afslutad. Kl. 2 fördes af 16 hästar de på Mont Valrien tagna fjättekanonerna från Potsdamerjernbanan till arsenalen, hvarest de tillsvidare skola förvaras. Kanonerna voro sirade med kransar, svart-hvit-röda fanor och fredsdepescher. En piket infanteri höll gatan fri för transporten. Kl. 5 e. m. fylldes alla kyrkor af andäktiga, och vid mörkrets inbrott utbredde sig en illumination genom staden, hvars like Berlin ännu aldrig skådat. Intet hus fanns oupplyst. Alla offentliga byggnader, kronprinsens palats, ministeroch ambassadhotellen sökte öfverträffa hvarandra i glans och ljusrikedom. Rådhuset och krigsministeriet, å andra sidan Borsigs sabriker bildade den strålande medelpunkten. Den menniskomassa, som genomströmmade gatorna, beräknades till trehundratusen. Det lugna vädret bidrog äfven till förhöjandet af de storartade arrangementerna. Befolkningen höll sig stilla, fastän festen ty värr icke aflopp utan beklagansvärda olycksfall. ——