Göteborgsposten – 9 mars 1871, sida 2

ryck. I departementen cirkulerar en petition m, att Paris icke längre bör vara landets olitiska hufvudstad, och denna petition beäckes med talrika underskrifter. Till stöd ör förslaget hänvisas ej blott på IIolland, tan äfven på de båda republikerna, Schweiz ch den amerikanska Unionen. I denna petiion, som har till öfverskrift: Regeringens ch nationalförsamlingens förläggande till ett ställe utanför Paris, heter det bland annat: Efter det Frankrike återigen blifvit herre ;sver sig sjelf och sitt öde, är det förpligtigadt att skydda sig mot upproriska minoriteers periodiska angrepp. De ha upprepade sånger uttänkt och utfört djerfva öfverrumpingar, och landet har måst dyrt betala för lessa revolutioner. Det är således at vigt att skydda våra nationalförsamlingar och vär regering mot angrepp, som kunna återupprepas och i en obestämbar framtid prisgilva Frankrike åt politiska skakningar. Det uttalas vidare i petitionen djup beundran för Paris hjeltemodiga försvar, och man önskar, att det skall fortfarande vara den civiliserade verldens hufvudstad, en brännpunkt för konst och vetenskap; men de stora folkmassor, som sammanströmma dit från hela landet och ständigt upphetsas genom de vansinnigaste agitationer, göra det olämpligt till alt vara den plats, der man lagstiftar och omorganiserar förvaltningen. Många landsortstidningar förorda med värme denna petition. Det torde dock vara antagligt, att planen ej skall gå i fullbordan. Alla fransmän älska Paris, Thiers först och främst; det är på samma gång deras stolthet och deras sorg. Bade regeringen och de deputerade skola erfara en känsla af hemlöshet, så länge de arbeta utanför Paris, hvilken de äfven erfarit under landsflyktens tid i Bordeaux. Jemväl utanför Frankrike skulle man bli helt underlig till mods, om Paris upphörde med att vara detta lands politiska medelpunkt. Emellertid skola antagligen både pariserdeputeradenas hållning och pariserpöbelns orolighetslust stödja dem, som icke vilja förlägga regeringen eller nationalförsamlingen tillbaka till Paris. De rödast — med Louis Blanc i spetsen — begäran, att församlingen måtte sätta den fordna nationala försvarsregerirgen i anklagelsetillstånd har väckt en ej ringa sensation. Med denna sörsvarsregering menas icke delegationen i Bordeaux, utan dess i Paris under belägringen qvarvarande medlemmar, hvilka af Gambetta och hans anhängare tillvitas betänkliga saker. Hvad afsigten med Louis Blanes uppträdande är, kunna vi för ögonblicket icke riktigt fatta. Jules Favre har dock med lugn förklarat, att sö svarsregeringen icke har någonting emot att så snart som möjligt underkastas denna procedur. Hvad angår pariserpöbeln, som följer sina dåraktiga, besinningslösa tidningsorganers lystringsrop, synes den vilja göra en revolt, för att störta den nuvarande regeringen eller maktinnehafvarne och sätta en särskild röd regering i spetsen för la commyne: Paris — det politiska ideal som en Delese uåe, Pyat, Flourens o. a. drömt sig och hvilket skulle, bragt i system, splittra Frankrike i en massa osammanhängande fragmenter och organisera det borgerliga kriget i permanens. Redan dagen efter preussarnes uttåg ur Paris, eller i Lördags, hemsöktes staden af oroligheter, isynnerhet i arbetareqvarteren i de nordliga och nordöstliga förstäderna: Montmartre, Lachapelle, Lavillette oeh Belleville. Några bestämda uppgifter om dessa oroligheter föreligga ännu icke, men otvifvelaktigt äro de at socialistisk natur, ithy att blade. Cri du peuple upphetsar de fattiga klasserna till ett borgerligt krig mot de rika samt erinrar om att torget Jeanne dArc i 13:de arrondissementet är fallt med kanoner och att det adertonde arrondissementet valt en törsvarskomitt, som låter skiltvakter bevaka de dervarande barrikaderna. Tidningen Libertåä säger älven: -Vi förutse och vi göra regeringen i tid uppmärksam på, att vi skola komma till att upplefva nya Junidagar, ett nytt socialistiskt uppror såsom i Juni 1849, om icke regeringssätet snart blir förlagdt till Paris. Times korresv. i Paris har redan för någon tid sedan förutsagt, att regeringen skulle genast efter belägringens upphäfvande och fredsslutet få en mycket svår uppgitt att lösa med arbetarne, hvilka under det sista halfåret varit da vana vid att födas af staten och nu mer än någonsin skola söka att genom terroristiska dear monstrationer ingifva myndigheterna ekräck. yn Lördags plundrade arbetarne en krutoch at vapensabrik, vid hvilket tillfälle flera persout ner dödades och sårades. I Söndags var lugill net återigen någorlunda återställdt, och geneha ral Aurelles de Paladine hade tagit betälet öfver nationalgardet, som visade en irriterad ta stämning, men utan uppenbara våäldsamheter. an De 40,000 man utvalda soldater från prokvinserna, som nu äro på väg till Paris, skola ör-väl hålla pöbeln i tygeln. Sällsamt är, att mden republikanska styrelsen sålunda måste efter kejsardömets exempel äfven för sin del kt använda den råa styrkan mot sfolket. Men ns så länge den tygellösa och samvetslösa pres388en tillåtes alldeles ohejdadt raseri, skola nya an I oroligheter åter följa: det kan hända, att man till sist äfven skall nödgas att tillgripa tvångsåtgärder mot en brottslig press. En korresp. från Paris till Etoile belge ved ekildrar. till hvilka ohyggliga excesser pariAgpajn gjort sir skyldig: