Göteborgsposten – 8 mars 1871, sida 2

Little kunde till en början knappt tro på sin lycka. — Ah, doktor, sade han, ni har gjort en man af mig; ty detta är ert verk, jag vet det. — Naturligtvis har jag gjort mitt inflytande gällande. Jag eggades af två sporrar: vänskap och mina idcer. Låtom oss nu skaka hand med hvarandra utan vackra tal och säg mig när ni kan börja. — Börja? Så snart jag får penningarne. — De skola komma genast om jag telegraferar att ni antager vilkoren. Kalla in ett vittne och underteckna kontraktet. Jacl Dence kallades in ech kontraktet undertecknades och bevittnades. Doktorn aflägsnade sig vid det bästa lynne, sedan han till dagen derpå stämt möte med Henry i Hillsborough. IIenry och Jael Dence samtalade ifrigt angående hans nya utsigter. Men ehuru de voro mycket goda vänner, förekom ingentiog som skulle kunnat uppväcka Graccs svartsjuka. Ej förr hade det blifvit ådagalagdt att Little var Rabys nevö, än Jael Dence med sitt ödmjuka sinnelag afstod ifrån alla tankar på honom. IIon blef vördnadsfull lika väl som vänlig och försökte kalla honom ÅSir, ehuru han ej ville tillåta henne det. Nästa dag for Little hem till sin mor och omtalade alltsammans för henne. Hon var djupt intresserad, men beklagade bittert att Henry vägrat antaga Rabys anbud. — Nu skall han aldrig förlåta oss, sade hon. Oh, Henry, om du älskar Grace Carden så var detta sättet att få henne,