Göteborgsposten – 8 mars 1871, sida 2

———— ee p —y— — — Två år! (Djupt rodnande) Jag hoppas att det ej skall dröja två dagar innan ni kommer och bosöker oss. — Ah, ni gör narr af mig. — Nej, nej. Men tänk om ni skulle följa det råd jeg gaf er i mitt tokiga bref? — Har ingen fars. — Är ni säker derpå? (med en sidoblick på Jael). — Fullkomligt säker. — 1 så fall — farväl. Kör på. Hon ville ej besvara denna fräga, men hennes rodnad och strålande ansigtsuttryck. hennes blygsamma men viltaliga blickar af kärlek gåfvo honom full ersättning för hennes tystnad rörande detta ämne. Nästa dag kom doktor Amboyne ridande upp till arrendegården med ett stort konvolut, hvilket han triumferande svängde öfver sitt hufvud. Det innehöll ett meddelande från sckreteraren vid Filantropiska Sällskapet. Detta sillskap hade fattat stort intresse för de idöer han uttryckte i sin afhandling, men fruktade att ingen arbetsgifvaro skulle vilja handla i öfverensstämmelse med hans råd. Sällskapet var villigt att förskottera 500 pund till mr Little, om han sjelf ville etablera sig och förbinda sig att antaga och utföra de förbättringar till hvilka han rådt i sin afhandling. Lånet skulle vara räntefritt och återbetalningen af kapitalet skulle bero på planens framgång. Doktor Amboyne skulle å sällskapets vägnar ha rättighet ott inspektera mr Littles böcker, ifall något tvifvel skulle uppstå rörande denna hufvudsak. Ett kontrakt, hvari alla vilkoren voro uppstälda, åtföljde meddelandet,