Göteborgsposten – 8 mars 1871, sida 1

ej uthärda denna anblick, utan ringde på klocksträngen så att kusken stamnade. XXIL. IIenry Little var vid föga godt lynne. IIans smedja var flyttad till arrendegården, men han kunde ännu cj begagna sin högra arm och var derföre nödsakad att hålla sig overksam. Dessutom visste han att Coventry var med Grace på Raby Hall, och han liksom hon plågades af svartsjukans qval. Men all dysterhet försvann då åkdonet stannale och Grace Cardens förtjusande ansigte visade sig. — Goddag, mr Little, är ni bättre? — Jag mår förträffligt; men som ni ser kan jag ej arbeta. — Ah, er stackars arm! Men hvarföre skulle ni arbeta? Hvarföre ej antaga mr Rabys anbud? Huru stolt ni är! — Skulle ni hyst bättre tankar om mig ifall jag antagit anbudet? — Nej. Jag vill ej ha er förändrad. Ni kommer ju och helsar på oss på Woodbine Villa? Tänk blott på huru många saker vi ha att tala om nu. — Får jag komma? — Naturligtvis. — Och ni vill vänta två år på mig?