Göteborgsposten – 7 mars 1871, sida 3

och väl torde snart komma att samlas till sina fäder, i likhet med denna orolige och i mänga hänseenden ovärdige journalists alla föregående företag. Hans program är det gamla: Ingen frälsning utan republiken ! En eller två schatteringar moderatare representera Siecle, Avenir, Nationale och Temps den republikanska principen. Det förstnämnda bladet har på sista tiden blifvit mera fredligt. Peyrats Avenir National har äfven under den värsta tiden hållit sig från blindt krigsskryt och hr Nefftzers Temps håller republikens fana högt i trots af sin öfverensstämmelse med hr Thiers eller kanske just derför. Den två gånger om dagen utkommande tidningen Electeur Libre är hr Ernest Picards, inrikesministerns, organ och såsom sådant oftast väl underrättad; bladet ställer folksuveränitetens princip öfver republikens och finner sig med denna beqväma tvetydighet i alla situationer. Ett nytt republikanskt organ är Verite, utgifven af hr Portales, mycket hofsam och redigerad icke utan talang, men med en utpregladt federalistisk, d. v. s. decentralisatorisk tendens, hvilken aldrig skall kunna tillvinna tidningen många vänner i Paris. ppet orlåöanistiska äro Journal des Dbats, som derför icke heller är rätt belätet med hr Thiers program, Journal de Paris, utgifven af hr Hervå, af pretendentfamiljen ofta begagnad till känslohorn, och Francais med moderat klerikal färg. Gazette de France och Louis Veiullots Univers äro äfvenledes öppet legitimistiska, under det att Union verkar från Bordeaux för samma princip. Specialiteten att bekämpa orlanismen har Opinion Nationale åtagit sig. Hos Gaulois, Figaro och Paris-Journal kan det ej vara tal om något politiskt program; också ha dessa blad genom de fasansfulla fel, till hvilka de före och under kriget gjort sig skyldiga, förlorat mycket i anseende hos allmänheten. Dock kan man säga, att Gaulois styr i det orltanska farvattnet, att Tigaro tjenar till organ för fusionisterna (Henrik V med grefven af Paris till tronföljare), under det Paris-Journal ännu ger republiken företrädet. Kejsardömets gamla officiösa organer hålla sig under skyddet af allmänna konservativa talesätt väsentligen iakttagande och afvakta ett godt anbud; endast Patrie gör ganska artiga piruetter för orleanserna. Conslitutionnel, France och Pays säljas i några få hundra exemplar och tyckas hafva för någon tid förlorat målet. Detta gamla consortium saknar också bistånd af hr Girardin, som skall hafva dragit sig tillbaka ifrån tidningsverlden, för att flytta till Amerika. Hans Libert redigeras här af hr Vrignault, i Bordeaux af hr Ganesco. Af alla de imperialistiska organerna har blott ett förblifvit sin fana trogen, neml. den just derför såsom ett kuriosum lästa Peuple Frangais, hvilken tidning tycktes ätminstone vilja redligt genom arbete afbetala den 13 million, som hon under 2 år emottog ur det kejserliga schatullet. Bladet utkom under hela belägringen, gjorde den häftigaste opposition mot nationalregeringen och vågade sig stundom fram med ett försvar för den bonapartiska saken. Sjelfständiga, moderata, men äfvenledes utan något bestämdt program uppträda La Presse och Soir, hvilket senare blad ännu alltjemt gerna läses på grund af Edmond Aboutes bidrag och för dess goda politiska artiklar. Moniteur Universel, i Bordeaux officielt organ för regeringsdelegationen ech nu troligen äfven för den verkställande maktens chef, har äfren i Paris utkommit i en upplaga, hvilken likväl saknat all betydelse. Det autentiska regeringsorganet i Paris är Journal Officiel. Om de oräkneliga publicistiska dagsländor, som utbjudas på boulevarden, lönar det sig icke att tala, och den 3. k. litterära, d. v. s. opolitiska pressen befinner sig i ett öfvergångsstadium, hvars utveckling man bör afvakta. De 120 eller 150 franska veckoskrifter, med hvilka Paris lyckliggjordes under kejsardömet, lära hafva med två eller tre undantag upphört eller åtminstone suspenderats på obestämd tid.