Göteborgsposten – 7 mars 1871, sida 2

ula om. Jag kan ej tillåta herrar prata nonsens med hvarandra ostördt. — Skola ni damer ha monopol på att prata nonsens då? Nåväl, jag ämnar tala om min vän, mr Little. Är det nonsens? — Det beror på Hvad ämnar ni säga om honom? — Jag ämnar befordra hans intressen — och, mina egna idser. — lHvilka äro era idger. — Att rädda idiotiske skurkars lif. — Det är en egendomlig idG. Men om mr Little kan ha fördel deraf, så var säker om att ni ej skall bli afbruten, såvidt på mig beror. Hon gick och satte sig att arbeta i rummet utanför. Såsom hon väntat infann sig snart mr Coventry här, och han fann henno vid ett förträffligt lynne. Eftor en stunds angenäm konversation, sade hon honom att hon höll vakt öfver doktor Amboyne och hans ideer. — Hvilka ideer? — Att rädda idiotiska skurkars lif. Ha! ha! ha! Coventry stirrado på henne och uppgaf hoppet om att kunna förstå henne och de eviga vexlingarne i hennes lynne. Han satte sig ned och försökte behaga henne, och aldrig fann han det lättare än denna afton. Sedan doktor Amboyne blifvit ensam med Raby, bad han att få förutskicka den anmärkningen att hans (Rabys) nevö var en märkvärdig man. För att bevisa det relaterade han tvisten mellan Little och föreningarne i Hills